Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Valentine Morrel - 13. I Palais Royal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 190 -
Man sade henne, att hennes vidare besök voro
förbjudna.
Emanuel uppsatte en böneskrift till pärskammaren
och till konungen. Men något svar följde aldrig.
Dagarne förflöto för den unga frun i oändligt kval. Ingen
underrättelse, intet brev, intet ord från hennes man!
Genom ett obekant bud fick hon dock några rader.
De lydde:
’’Var ej ängslig, madame! Er man skall inom kort
vara fri! Därför ansvarar eder med sitt hedersord,
den, som förr uti större nöd varit eder räddare och
tröstare.*’
Vem kunde det vara annat än greven av
Montecristo? Valentine hoppades ånyo. Men dagarna
förgingo utan att Morrel återkom. Var grevens makt
verkligen så stor, att han kunde trotsa själva
regeringen ?
13. I PALAIS ROYAL.
IPalais Royal, i ett av de mest fördolda rummen,
var ett sällskap församlat, som noga aktade sig att
lämna inträde åt någon främling. Cigarröken var
kvävande. Gaslågorna förorsakade en kvalmig hetta. På
ett bord stod vinbuteljer och glas, på ett annat lågo
kort och pengar.
Sällskapet, som här var samlat, tillhörde de
förnämsta i Paris. Det var endast ungt folk, eller åtminstone
sådana, som ännu ville gälla för unga. Ingen främling
fick tillträde här. En var måste presenteras. Här
spelades, och spelades högt. Man förutsatte emellertid att
var och en som deltog i detta spel, var rik.
Industririddare hade ej tillträde. Härigenom utjämnade sig
vanligen lyckans växlingar ånyo. Man hade dessutom
valt Palais Royal härtill, emedan ingen av sällskapet
ville ta på sig ansvaret for att hemma hos sig hava be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
