- Project Runeberg -  Världens herre /
412

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. Ali ben Mohamed

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 412 -

lekens hängivenhet. Judith vågar jag hoppas att det
ar denna?

Hon svarade ej. Sakta lade han sin arm på hennes
skuldra - ej med den otämjda passion, såsom i oasen,
utan dröjande och något villrådig.

- Är det denna, Judith? frågade han tyst. Vågar
jag hoppas? Säg ett enda ord!

Hon sade ej heller nu något, men då han sakta drog
henne till sig, gjorde hon intet motstånd. Han såg
huru hennes kinder överdrogos med purpur, och med
hastig och rask rörelse dolde hon sitt ansikte vid hans
bröst. Han hörde henne sakta och tyst gråta.

– Dessa tårar, sade Albert darrande av rörelse,
visa de mig tillbaka, eller vad förkunna de mig?

- Att jag aldrig skall älska någon annan än er,
aldrig - och icke blott av tacksamhet! viskade
Judith.

- Välan, sade Albert, tryckande henne intill sitt
bröst, nu skall jag ej sakna kraft och mod att handla
för er och beskydda er. Låtom oss bliva förenade för
alltid, Judith, såväl i de faror som nu förestå oss, som
i den lycka himlen kanske senare beskär oss. Jag
lovar er evig trohet, och jag lovar er den ur djupet
av min själ, ty aldrig skall någon annan få inträde i
mitt hjärta. Men Judith om vi skola komma till andra
länder, om ni får se andra män, skall ni då icke ångra,
att ni givit edert löfte åt den man, som händelsen
gjorde till er räddare? Skall jag icke förebrå mig, att hava
begagnat mig av er belägenhet, för att fjättra er vid
mig? Betänk detta Judith. Jag vill icke tvinga er!

.- Tala ej så, viskade Judith. Det krossar mitt
hjärta. Min största lycka skall det vara, om blott icke
ni ångrar att ni har älskat mig. Jag är så svag, så
ovärdig.

.– Ni svag! ni ovärdig! sade Albert inspirerad. Ni

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free