Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. Ali ben Mohamed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 430 -
med att Bagirmi - så hade afrikanarne kallat det -
icke stod i gott förhållande till Fellatah. Albert trodde
sig därför kunna hoppas att hava undgått förföljelsen.
Huru glättigt svallade icke blodet i hans ådror, då
han hörde hovslagen och rösterna ånyo avlägsna sig I
Han gick bort till Judith och hästarna. Ovillkorligen
fattade han Judiths mjuka hand. Hon drog den ej nu
tillbaka. Han tryckte den fast till sitt hjärta. - O,
Judith, viskade han, dessa faror äro stora! men huru
gärna vill jag icke fördraga ännu större, då jag hoppas,
att er kärlek skall bliva min lön!
- Lön? säg ej så! viskade flickan. Tyvärr kan jag
icke förekomma dessa faror! och jag vet att jag är
orsaken till dem! Albert, huru skall jag kunna
återgälda detta?
Fransmannen suckade, men det var en suck av lycka.
Länge kvarhöll han Judiths hand i sin. Visst uppstod
hos honom ett begär, att draga den vackra flickan till
sig och vid hennes hjärta glömma alla sorger, alla faror.
Men han hade gjort ett löfte, att ej njuta kärlekens
högsta glädje förr, än han hade räddat Judith, förr än
han hade med henne funnit en säker hamn. Han
släppte därför hennes hand, sedan han ännu en gång tryckt
den och funnit sin handtryckning besvarad. Nu bad
han Judith lägga sig ned, och satte sig själv vid
ingången till trädet, tör att vara beredd på varje fara.
Längre fram på natten överväldigade sömnen honom,
och när han vaknade dagades det redan. Med möda
hopsamlade han de sista matbitarna, hämtade vatten
och höll en njugg frukost tillsammans med sin käresta,
men som kryddades av vänliga blickar och hjärtliga
ord.
Därpå trängde han sig ånyo ut och gick försiktigt
upp på en höjd i närheten som tillät honom en utsikt
ifrån dalen.
Så skarpt hans öga än var och så mycket han än be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
