Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 35. Återseendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 544 -
- Månne hon har glömt dig? frågade professorskan,
skygg och orolig.
- Jag hoppas det, svarade Wedell klart och
bestämt. Och låt oss nu tala med don Lotario. Han
skall bliva mindre belåten med vår tankspriddhet.
Samtalet ville ändå inte komma riktigt i gång. Fru
professorskan såg stundom åt logen och själva
professorn skulle ofta ha följt hennes exempel, men han
behärskade sig och såg dit endast en gång, då hans fru
talade med en framträdande vän. Under tiden reste sig
sällskapet i logen och avlägsnade sig.
Även professorn, hans fru och don Lotario följde
sedan deras exempel. Spanjoren som på kvällen ville
avsluta ett påbegynt arbete, avböjde professorskans
inbjudning på en kopp the hos henne och gick hem till
sin bostad.
Wedell hade under tiden fullkomligt hämtat sig, och
hemkommen började han ett samtal med sin fru som
om ingenting förefallit. Professorskan visste även att
behärska sig, och detta egna återseende tycktes lyckligt
ha gått förbi utan att familjens stilla lugn blivit stört.
Professorn arbetade vanligen efter kvällsmåltiden
halvannan timme i sin kammare, och som vanligt gick han
dit in även denna kväll. Men han arbetade icke. Han
öppnade sin skrivpulpet, men endast för att taga en
medaljong ur densamma. Medaljongen innehöll ett
litet porträtt och förvarades i en lönnlåda.
Professorn öppnade medaljongen, och hans blickar
vilade länge på porträttet, som föreställde en ung flicka
om högst tjugo år, i borgerlig högtidsdräkt. Ju längre
han såg därpå, desto allvarsammare blev hans ansikte.
Slutligen stödde han huvudet mot handen och
fortfarande riktande blickarna på porträttet, satt han länge
försjunken i åskådande och djupa tankar.
- Huru förändrad nu! suckade han tyst för sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
