Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaviska folken - 4. Polens undergång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 A. BRUCKNER, DE SLAVISKA FOLKEN.
Om nationen kommit under en främmande härskare, sa hade den snart afskakat
oket, men delningen var ett kitt, som nära sammanhöll alla delningsmakterna eller
åtminstone två af dem, och sålunda förlamades på förhand hvarje uppror. Kosciuszkos
företag strandade sålunda på de tre makternas motstånd. För öfrigt var nationens
uppfattning vilseledd. Dess argaste fiende var på långa vägar ej Ryssland. Men
dettas uppträdande hade varit det mest kränkande och råaste, och det hade därför
ådragit sig ett hat, som tycktes outsläckligt. Det tycktes ej rikta sig mot regering
eller system utan mot den ryska rasen; men äfven härvidlag lät man leda sig af en
blind stämning. Det framgick ju redan af hvad Alexander I gjorde för Polen, att
man fullständigt misstagit sig.
Å andra sidan har ej inträffat hvad man 1795 hade fog att vänta; det fanns ju
då polackar, som trodde, att allt var förbi, att nationen blott hörde till historien.
Då uppkom ju uttrycket Finis Polonice. Ja, allt skulle väl varit slut, om nationen
utgjorts af en hord utan kultur och tradition. Men redan männens ridderlighet,
kvinnornas behag, folkets lifliga ande och framstående begåfning försäkrade de
underkufvade om alla ädelsinnade människors sympati: detta blef den oförstörbara
frukten af urgammal kultur och tradition. Och hvad som skulle blifva mest egnadt
att förvåna: det var ju blott adel och prästerskap, som skapat staten, dess historia
och traditioner; hur lätt syntes det icke att rycka upp dessa med roten och med
dem begrafva allt! Men i stället lärde Kosciuszkos uppror, att denna räkning icke
var riktig. Fattig knapadel, hederliga skomakare och de första fria bönderna
deltogo däri, magnater och prelater glänste genom sin frånvaro. Traditioner och känslor
hade således trängt oändligt djupare ned, an man vågat drömma; just under den
afkylda högadliga ytan glödde den nationella elden alltjämt, och den skulle med
hvarje årtionde, som gick, allt starkare flamma upp.
Sådant slut fick striden mellan de fientliga slaviska bröderna. Den ene hade
därunder stycke för stycke afkastat sin gamla, förträffliga rustning för att till sist
stå fullkomligt värnlös. Dess mer energiskt väpnade sig den andre för att till sist
kvarstå som den slaviska rasens hufvudkämpe, grunda ett slaviskt världsrike och
vid sidan af romaner och germaner tillförsäkra slaverna den del i afgörandet af
mänsklighetens öden, som dem tillkommer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
