Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaviska folken - 5. Det gamla moskovitiska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET GAMLA MOSKOVITISKA RIKET.
73
lensk och Severien förlorade. I
freden i Stolbova 1617 afstod
Ryssland från sitt kustområde vid
Östersjön. Gustaf Adolf visste
väl att uppskatta värdet häraf
och prisade sig lycklig öfver att
utan Sveriges goda vilja intet
ryskt fartyg kunde komma in i
Östersjön; öfver Ladogas »bäck»
skulle det blifva ryssen svårt att
hoppa. Genom förvärfvet från
Ryssland hade Sverige nu fait
en oafbruten landgräns från
Finland till Estland. Finska viken
liksom Bottniska viken var svensk,
och det skulle ej dröja länge,
innan äfven Rigabukten blef det.
Det polsk-kosackiska
intermezzot var till anda och
tycktes i det yttre ej hafva lemnat
några spår efter sig. Det
obegränsade själf härskardömet och
den misstänksamma
afspärrning-en från utlandet utmärkte det
ryska lifvet nu som förr. Men
den gamla isoleringen kunde ej
upprätthållas i längden. Antalet
utländingar, som slogo sig ned i
Moskva, ökades alltjämt. Hela
regementen — de nya — bestodo
snart af utländingar, eller också
ställdes sådana i spetsen för
ryska, hvilkas militära utbildning
lemnade sa mycket öfrigt att önska. Man behöfde dessa utländingar, men man
höll sig fjärran från dem. Däremot började från Kiev en ny anda och nya
kunskaper långsamt sprida sig — till och med i själfva Moskva. Under polskt
inflytande, särskildt på grund af den religiösa propaganda och polemik, som bedrifvits,
hade i Kiev ortodoxien blifvit vunnen för västerländsk, latinsk vetenskap, medan
man i Moskva, framför allt under Alexej, Mikaels son och efterträdare, (1645—1676)
började känna ett tryckande behof af undervisningsanstalter. Lärda män inkallades
från Kiev till Moskva; de fingo upprätta skolor och erhöllo först och främst i uppdrag
att förbättra de heliga texterna. De tider voro förbi, då de första boktryckarne som
djäfvulens tjenare blefvo af pöbeln utjagade från Moskva (1565). Nu fanns i
patriarkens hus det tryckeri, som försåg Ryssland med böcker — religiösa, andra voro
ej tillåtna —, och patriarken intog, särskilt från Filarets tid en dominerande
ställning. Men när man skulle trycka dylika skrifter, måste man söka fastställa
en i möjligaste måtto korrekt text, fri från de utväxter och fel, som under
århundraden insmugit sig i okontrollerade afskrifter. Lillryska lärde fingo nu sörja för
återställandet af en riktig text och tillika undanröja många missbruk och afvikande
drag, som insmugit sig i den ryska kyrkan, sedan man kommit från förbindelsen med
grekerna. Delta var hela innehållet i den »reform», som den stolte och
härsklystne patriarken Nikon, handlingskraftigare an sina föregångare, sökte genomföra.
Reformen angick stafningen af Jesu namn — det skulle nu skrifvas lesus i stället
för Isus —, företagandet af korstecknet med tre i stället for med två fingrar och
andra småsaker. Den väckte emellertid häftigt motstånd hos en del af prästerskapet
liksom hos folket. Då tron var på det allra närmaste förknippad med dylika
småsaker, sågo de »gammaltroende» i hvarje liten ändring en fara for sin själs frälsning.
Den falske Dmitrij.
Kopparstick af Lucas Kilian.
Världshistoria V.
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
