Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaviska folken - 5. Det gamla moskovitiska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Familjen Romanovs hus i Moskva.
76 A. BRUCKNER, DE SLAVISKA FOLKEN.
sedan som den fattiges och
förföljdes beskyddare. Han
dref sjöröfveri på Ural och
Volga, och åt »lilla moder
Volga» offrade han med egen
hand sin älskarinna, en skön
persisk flicka. Han eröfrade
Tsaritsyn, Astrachan, Samara,
Saratov, Simbirsk, dödade
tsarens vojevoder, lät slå ihjäl alla,
som gjort det »svarta folket»
(pöbeln) orätt, fördelade bland
pöbeln all enskild och kyrklig
egendom, liksom allt hvad han
röfvat, och införde i stället
for den tsariska förvaltningen
en kosackisk med indelning
i hundaren och deras
under-afdelningar. Men första större
motgång bröt hans
maktställning ännu fortare, an den
uppstått (1668). Han blef
marte-rad till döds, men han lefver
kvar i folkets visor.
Sa tycktes Ryssland vara afgjordt orienteradt österut. På somliga främlingar,
som sågo det, exempelvis Olearius, gjorde det samma intryck som Persien; Leibniz
jämförde det med Abessinien. Året 1654 blef en vändpunkt. Nu begagnade Ryssland
Polens svaghet för att med eftertryck göra sig gällande i Europa. Redan nu förslod
den förste medvetne panslavisten, kroaten Krizanic, hvilket folk som egentligen
representerade slavernas framtid. Nu var det, som Bogdan Chmielnicki och Ukrainas
kosacker ställde sig, ansatta af polackar och tatarer, under tsarens öfverhöghet och
åt härskaren af samma tro och samma stam erbjödo Kiev. Vapenstilleståndet ar 1667,
som gjorde slut på det polska kriget, betydde för Ryssland en utomordentlig tillökning
i omfång och anseende. Polen var slaget till marken. I denna sin första delning
miste det ej blott Smolensk och Severien utan äfven en stor del af Ukraina. Efter
300-årig strid var Rysslands öfverlägsenhet afgjord; från denna tid var det den
främsta slaviska makten. Förvärfvet af Ukraina, Kiev och Tjernigov betydde också
en stor kulturell vinst, ty från dessa lillryska områden var det, som bildningen började
sprida sig till det öfriga Ryssland. Gentemot denna afgjorda framgång betydde det
mindre, att Ryssland ej kunde bibehålla gjorda eröfringar i Livland, att det genom freden
i Kardis 1661 åter blef fullkomligt utestängdt från Östersjön och sålunda alltjämt
förblef en helt och hållet kontinental stat. Men från denna tid kan man tala om
ett verkligt Ryssland; det gamla »Moskovien» omfattade nu två tredjedelar af det
gamla »Rus».
Därmed trädde Ryssland in i de europeiska staternas led. Dess politik var
själf-klar sedan gammalt. Dess naturliga fiender voro Sverige, Polen och den
muhammedanska världen, inom hvilken det redan åstadkommit sa mycken förödelse; i strid
med dem var Österrike naturnödvändigt dess vän och Frankrike dess fiende. Men
vid tsarens hof var man ännu ganska illa underrättad om Europa och politik; man
sände en beskickning till Ludvig XIV för att söka förmå honom till ett förbund
mot Turkiet. En annan gång skickade man sändebud till härskare, som varit döda
i många ar. Dylika beskickningar uppträdde på många ställen. Öfverallt gjorde de
ett motbjudande intryck, okunniga, högfärdiga, krypande, penninghungriga och råa,
som sändebuden voro, och för sin regering kunde de inberätta de dummaste saker
och de lögnaktigaste historier, men anda — ryssen var läraktig och lärde raskt, hvilket
Europa blott alltför snart till sin skada och till sin förvåning skulle erfara.
Tills vidare hade Ryssland framför allt sin uppmärksamhet riktad söderut. Genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
