Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaviska folken - 6. Rysslands uppstigande till världsmakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 A. BRUCKNER, DE SLAVISKA FOLKEN.
gick in på att dela ett byte, som hon kunnat behålla för sig själf. Det var icke ett
nationellt intresse, ej heller hänsyn till trosbekännelser, som ledde denna politik.
Religionen var henne fullkomligt likgiltig, men hon begagnade den gärna som
täckmantel. I de hvitryska områden, som hon vann genom den första delningen,
upphäfde hon visserligen utan vidare unionen med Rom, och därigenom vunnos
hundra-tusenden tillbaka till den ortodoxa kyrkan. Men detta skedde blott för att
härigenom skilsmässan från Polen skulle blifva dess mera afgjord, och samma syfte hade de
kolossala donationer af gods, som hon förärade sina höga herrar och ämbetsmän.
Om åter invånarne själfva voro ryssar eller ej, därom bekymrade hon sig föga.
Först i långt senare tid riktade regeringen sin uppmärksamhet på dessa
förhållanden, och då började man planmässigt utrota det polska elementet. Katarinas
förkärlek för ortodoxien och allt ryskt var ganska ytlig, ehuru hon i sitt språk gärna
briljerade med genuint ryska uttryck.
Sin forne älskare hade hon uppsatt på Polens tron. Han inbillade sig mången
gång, att han kunde åberopa sig på gamla ömhetsbevis, men hon såg i honom
ingenting annat an ett lydigt verktyg, och hon kände det som en personlig kränkning,
när han ej genast följde hennes ministrars och sändebuds minsta anvisningar.
Inblandning i polska förhållanden från tredje persons sida tålde hon egentligen icke
alls, och blott de bekymmersamma förhållandena under det andra turkiska kriget
tvungo henne att för en tid lemna Polen ur sikte. För öfrigt umgicks också
Po-temkin henne ovetande med stora planer på ett rike, i hvilket skulle ingå delar af
Polen, planer, som många polackar voro med om, men som hans plötsliga död för
alltid gjorde slut på. Först sedan Katarina i början af 1792 åter fått fria händer,
fick den polska frågan sin lösning; hon befann sig då i en förbittrad sinnesstämning,
som ej blott »rebellerna» utan ock konungen själf fick erfarenhet af. Paul I sökte
äfven härvidlag sedermera delvis godtgöra hvad hennes hat förbrutit, åtminstone i
fråga’o m enskilde.
Katarina gjorde ock eröfringar i Kaukasien och på Persiens bekostnad. Ar 1770
öfverskred hennes armé första gången Kaukasus och besatte Kutais; 1775 vanns
trygghet för de i Kutjuk-Kainardji förvärfvade områdena, då stora och lilla
Ka-barda införlifvades med ryska riket. 1785 upprättades ett kaukasiskt ståthållarskap;
ar 1783 ställde sig Georgiens konung, Heraklius, under ryskt beskydd. Katarina
förnyade kriget 1796; hennes armé under Zubov eröfrade Derbent, Kuban och Baku,
men med hennes död (17 november 1796) afbröts fälttåget.
Däremot huserade ej, som på Peters och Elisabeths tider, ryska härar i Tyskland.
Hon lät dem ej ens marschera mot Frankrike, ehuru franska revolutionen fyllde
henne med afsky. Men hon var för kall och för klok att låta locka sig ur sin
tillbakadragenhet genom legitimistiska donquijoterier. Legitimitetens donquijoter blefvo
först hennes son och sonson, och de hafva därmed skadat Ryssland i betydlig grad.
Hennes son Paul var väl den människa, som hon mest på jorden hatade;
måhända var det blott hennes plötsliga död, som hindrade henne att företaga åtgärder,
hvarigenom han skulle utestängas från tronföljden. Åt honom efterlemnade hon nu
ett rike af omätligt omfång. Hon hade, liksom alla hennes företrädare ända sedan
Vasilij den Blinde och liksom hennes efterföljare i deras tur, vidgat rikets gränser.
Andra må hafva ökat landets område med flera kvadratmil — de landvinningar, som
hon gjorde, omfattade blott 32,000 —, men få eröfringar hafva haft samma värde som
dem hon gjorde. Hvad betydde för hennes tid Sibirien med dess obeboeliga tundror
mot de rika stepplanden, och hvad betydde förvärfvet af land, bebodda af för
Ryssland främmande folk, mot återföreningen med riket af millioner ryssar? Hennes
rike omfattade 352,000 kvadratmil, Peter den Stores 282,000, våra dagars Ryssland
400,000. Först genom henne vann Ryssland sina naturliga gränser i söder, och från
hennes tid voro alla gamla ryska områden — frånsedt en del af Galizien —
inför-lifvade med riket.
Bland alla slaviska folk hafva ryssarne haft det i geografiskt afseende gynnsammast
belägna landet, och häri ligger förklaringen till deras världsställning. Andra slaver stötte
på berg, haf och, framför allt, öfverlägsna motståndare, somliga vid Balkan, andra vid
Elbe. Därtill försmådde de — födda anarkister, som de voro — tukt och ordning. Bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
