Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EUROPA EFTER FREDEN. 109"
Handeln med de spanska kolonierna öfverlemnades åt de stora
Sevilla-köpmännen. I andra land följdes den grundsats att monopolisera kolonialhandeln hos
ett eller flere privilegierade kompanier. Under dåtida förhållanden var detta nästan
en nödvändig sak. Tidens folkrättsliga uppfattning gaf ju helgd åt ett evigt
krigstillstånd på hafven, hvarför alltid handeln måste betjena sig af stora, välrustade
fartyg. De stora kompanierna kunde med uteslutande af andra intressen odeladt egna
sig åt koloniala företag. I det aflägsna landet var det förenadt med stora
svårigheter att inleda handelsförbindelser; dessa kräfde tiJl en början uppoffringar, som kunde
vara ruinerande för enskilde, hvartill kom, att de stora företagen för öfrigt ofta hade
en rent lotteriartad karaktär. Slutligen kunde naturligtvis ett kompani med större
eftertryck an enskilde uppträda gentemot barbarerna. I England och Holland
lemnades åtminstone full frihet åt dessa kompanier. I Frankrike däremot, där ju
statsmakten öfverallt gjorde sitt inflytande gällande, följde man sedan Colberts tid det
systemet att gifva statsunderstöd åt kompanierna, men i stället reglementerade och
kontrollerade staten deras verksamhet. Denna metod ledde till de flesta franska
kompaniers fall, och i den har man delvis att söka förklaringen till det förhållandet,,
att fransk kolonisation ledt till obetydliga resultat i jämförelse med holländsk och
för öfrigt äfven engelsk.
Holländarne voro alltjämt denna tids främsta handelsfolk. Under åttio års
hjältemodig strid mot det folkrika och vidsträckta Spanien hade det lilla folket tillkämpat
sig nationellt oberoende och religiös frihet, och i Munster 1648 hade Spanien måst
erkänna Nederlandens själfständighet. Denna tid af nationellt uppsving hade
samtidigt varit utmärkt af en oerhörd utveckling på handelns och framför allt på
sjöfartens område. I strid mot Spaniens sjömakt var det, som den holländska flottan
blifvit världens förnämsta. Den hade undanträngt den spanska flaggan från
världshafvet och nästan ensam öfvertagit samfärdseln till sjöss, såväl mellan europeiska
land som mellan Europa och de främmande världsdelarne. Det var flottan, som
från-ryckt spanjorer och portugiser deras värdefullaste kolonier, Molukkerna, Java, Ceylon,.
Malakka, Sumatra, Guinea, Kaplandet; tack vare flottan hade holländarne fattat fast fot
på Malabar och Koromandel. Två stora handelskompanier, ställda på aktier, — det
ostindiska och det västindiska — behärskade världshandeln och förtjenade oerhörda
summor därpå. Det holländsk-ostindiska kompaniet köpte ett skålpund peppar för
l Va å 2 styfver och sålde det för 17; på 250,000 skålpund muskotnötter förtjenade
det 900,000 gulden, på 10,000 skålpund muskotblomma 550,000; på 600,000 skålpund
kanel förtjenade det ända till 3l/s millioner gulden. Sextonhundratalet var vidare det
holländska sillfiskets mest gifvande tid; hela världen försågs då med holländsk sill,
ett billigt och utomordentligt omtyckt födoämne. Sillfisket sysselsatte 1,500—2,000*
fartyg och 20,000 människor och inbragte årligen omkring 60 millioner gulden. I
Neder-landen byggdes lätta och billiga fartyg, och därför kunde man där bevilja lägre
frakter an annorstädes. Amsterdams börs angaf tonen på penningmarknaden.
Ka-gitaltillgången i Nederlanden var sa stor, att räntefoten höll sig vid 2 å 3 %.
Ar 1609 hade efter venezianskt mönster Amsterdams bank grundats; den åtnjöt stort
förtroende och befordrade det merkantila lifvet i hög grad, och i dess hvalf låg vid
tiden för westfaliska freden guld i tackor och mynt till ett värde af mer an 300
millioner gulden. Industrien stod lika högt. Klädesfabrikation och linneväfnad,
tillverkning af mattor och spetsar sysselsatte nästan tredjedelen af landets invånare.
Landsbygden liknade en vidsträckt trädgård, städerna voro prydliga som dockskåp.
Vid kusten funnos talrika, ypperliga hamnar, väldiga dammar skyddade landet mot
öfversvämningar, öfverallt åtföljdes landsvägarne af väl hållna kanaler. I
krigsväsende och diplomati stodo de förenade provinserna högt, och med sina två och en
half millioner invånare utgjorde de en af Europas förnämsta makter.
Det käckt uppåtsträfvande, själfmedvetna folket intog ett lika framstående rum
inom den andliga odlingens värld. Fyra universitet, i Leyden, Franeker, Utrecht och
Groningen, voro hem för lärda studier. Klassisk filologi, matematik, medicin och
rättsvetenskap voro där föremål för ihärdig forskning. Men framför allt
utmärkte sig de förenade Nederlanden för tolerans. Till statens ämbeten hade
visserligen blott rättrogna calvinister tillträde, men i öfrigt voro de olika religionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
