Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EUROPA EFTER FREDEN. 119
pan gaf plats för öfverrocken, medan jackan småningom krympte samman till väst
— allt efter franskt mönster. Ej mindre framträdde detta med afseende på
kvinnodräkten. Man lånar från Frankrike »fontangen», det höga, på flätverk hvilande
hårtornet, perukens motstycke, likaså det oblyga blottandet af rygg och bröst samt
spetsiga skor på spetsiga klackar, som göra gången långsam och besvärlig.
Tyvärr var det ej blott gentemot utlandet, som lakejsinnet gjorde sig gällande;
det visade sig ock i de olika ståndens förhållande till hvarandra. Enhvar uppträdde
krypande gentemot en högre för att med dess mer öfvermod och ringaktning
behandla en lägre stående. Furstarne sågo i sina undersåtar blott en fårskock, som
lydigt borde lata klippa sig. Furstens godtycke, hans absoluta makt, hans
dynastiska intressen, hans ståtliga byggnadsföretag och hans kärleksaffärer gällde som
»statsreson», och för denna fick hvarje annan hänsyn vika. Om medborgarnes
bästa, om en klok statshushållning, om iakttagande af offentlig och enskild moral
kunde ej vara tal. I skaror flockade sig adeln vid hofvet och omgaf fursten
med välberäknadt kryperi; sa skulle den få dela hans glänsande och nöjesrika
tillvaro och af hans nåd få ett stycke med af det byte, som vanns genom att
plundra undersåtarne. Med inberäkning af de regerande husens sidolinier funnos i
det dåtida Tyskland minst 5 å 600 hof och dessutom vid pass 1,500 slott,
tillhörande riksridderskapet; sammanlagdt räknades vid dessa åtminstone 6,000
hofbefatt-ningar, och alla dessa betjentplatser innehades af adel.
Borgerskapet apade efter, sa godt det kunde. Att vara en enkel, hederlig
borgare skämdes man formligen for; man ville åtminstone bära en vacker titel. Ej
under då, att intresset för stadens allmänna angelägenheter aftog, att
kommunalförvaltningen råkade i ett sorgligt förfall. Byråkratien började blifva allsmäktig, och detta
blef, då folket ej var skickadt att styra sig själft, en oafvislig nödvändighet. Nu var
tiden för furstemaktens starka utveckling, hvarunder ej blott adelns utan äfven —
och i vida högre grad — städernas själfständighet försvagades. Talrika städer, som
hade betraktats som fria riksstäder, blefvo med våld underkastade furstens
herravälde — sa Munster, Herford, Osnabruck, Magdeburg, Braunschweig, Erfurt. De
århundraden, som sett den tyska borgarandans och de riksfria städernas glänsande
utveckling, voro nu till ända — för oöfverskådligt lång tid.
Det har krafts ett tvåhundraårigt arbete att afhjälpa större delen af dessa svåra
skador, hvaraf det tyska folket drabbades, att bortrensa detta frodiga ogräs och
skapa plats och mark för en ny plantering. Helt och hållet har det visserligen den
dag, som ar, ej lyckats, och många af de nämnda missförhållandena göra sig
gällande äfven i vår tid, om an ej i sa hög grad. Ansatser till en förbättring varsnas
till och med under krigets sorgliga tid och omedelbart efteråt: det fanns dugliga och
plikttrogna furstar, sådana som Fredrik Wilhelm af Brandenburg, Karl Ludvig af
Pfalz, Eberhard IV af Wurtemberg; det fanns aktningsvärda ämbetsmän, som mera
sträfvade efter de områdens välfärd, som stodo under deras förvaltning, an de sökte
ministrars och gunstlingars välvilja; det fanns jämväl, både bland katoliker och
protestanter, ädla, verkligt fromma och uppoffrande präster.
Det andliga intresset, kärleken till ifrig forskning och gåfvan att göra praktiska
uppfinningar, som i alla tider utmärkt tyskarne, blefvo ej af det stora kriget och
dess följder helt tillintetgjorda. Hvem känner icke Otto von Guericke, borgmästaren
i Magdeburg, som 1650 uppfann luftpumpen och fyra ar senare medelst de berömda
halfkloten offentligt demonstrerade dess verkningar inför riksdagen i Regensburg?
Han har för öfrigt konstruerat den första manometern och elektricitetsmaskinen.
Äfven furstarne sysslade med dylika ting, visserligen icke alltid af vetenskapligt
intresse utan ofta af böjelse för alkemi eller annan vidskepelse. Flere bibliotek
upprättades, lärda sällskap stiftades i mängd. Johan Amos Comenius (Komensky) från
Ungarisch Bröd i Mähren (1592—1671) sökte genomföra en omfattande reform
af undervisningen på lägsta och mellersta stadiet; uppfostringens principer skulle
vara gudsfruktan och naturenlighet. Någon vidsträcktare tillämpning vunno
emellertid ej hans ideer. Vetenskap och konst kunde i längden ej trifvas i den
tryckande atmosfär, som då rådde i Tyskland, och bland småaktiga, själfviska människor
utan fosterlandskänsla. I de protestantiska områdena rådde stel, andelös bokstafs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
