Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 M. PHILIPPSON, LUDVIG XIV!S TIDSÅLDER.
Holländarne genomsticka sina
dammar för att värja sig mot fransmännen.
Samtida kopparstick.
Den stora förtjensten att icke blott hafva insett denna hotande olycka utan ock
att med sällsynt mod hafva sökt afvärja den tillkommer Fredrik Wilhelm af
Brandenburg, den store kurfursten. Han ville icke, att man skulle »förflytta Bastiljen till
Tyskland»; som tysk, som brandenburgare och som protestant fruktade han
Frankrikes öfvermakt. Då allt rundt om var fylldt af fruktan och förfäran, var det han
ensam, som formligen påtvang Nederlanden ett förbund; på alla håll sökte han för
dess räkning bundsförvanter och vann till sist äfven kejsaren, då denne erhållit
bevis på att Frankrike understödde de upproriske i Ungern.
Nu följde ock en omkastning i Holland.
Ludvig XIV och hans ministrar hade i sina sluga beräkningar ej tagit hänsyn
till de nationella och patriotiska känslor, som besjäla ett fritt folk — ett räknefel,
som sa ofta kommer absolutistiskt sinnade statsmäns planer att gå omintet. Med
sjudande ovilja mot det fördärfliga aristokratiska regementet reste sig Hollands befolkning.
Det tvang det härskande partiet att genomsticka dammarne och sa satta hela landet
under vatten samt därpå att utnämna den 22-årige Wilhelm III af Oranien till
generalståthållare och öfverbefälhafvare med vidsträckta befogenheter. Dessa afgörande
åtgärder voro resultatrika: hafvet, grunden och källan till de förenade provinsernas
makt och välstånd, räddade nu deras tillvaro, då efter dammarnes genombrytande
dess frigjorda vågor hämmade fransmännens vidare framträngande — alldeles som
spanjorernas ett århundrade tidigare. Tyvärr kräfde folkets raseri sina offer. Liksom
massan alltid vid nationella olyckor hopar all skuld på enskilda syndabockar,
sa beskyllde den nu med orätt bröderna de Witt för förrädiska förbindelser med
Frankrike: den 20 augusti 1672 jmördade pöbeln i Haag rådspensionären och dennes
broder, den högt förtjente amiralen Cornelius de Witt. Mer ärorika an dessa
ill-bragder voro de strider mot iransmän och engelsman, som utkämpades af de
nyutskrifna trupperna
under Oranierns befäl, af
flottan under Michel de
Ruyter.
Fransmännen tilläto
sig nya våldsdåd: de
utplundrade och
misshandlade fruktansvärdt de
områden af de förenade
provinserna, som de intagit,
samt öfverföllo
kurfur-stendömetTrieroch de fria
riksstäderna i Elsass.
Detta väckte Europas vrede.
Kejsaren beröfvade den
förrädiske Lobkowitz hans
bestämmande inflytande
på ärendena och under-
tecknade den 30 augusti
1673 med Spanien,
Holland och hertigen af
Lothringen, som visserligen
mist sitt land men hade
en präktig här,ett förbund
till upprätthållande af
frederna i Munster och
Aachen.
Sedan hofvet i Wien
ändtligen fattat sitt
manliga beslut, gjordes utefter
hela linien front mot
Frankrike. Angripen af
tyskarne, hotad af
spanjorerna, måste Ludvig med
tungt hjärta besluta sig
Me dalj öfver konung
Ludvig XIV, »Kung Sol», 1672.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
