Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
M. PHILIPPSON, LUDVIG XIV:S TIDSÅLDER.
Madame de la Valliére.
Malning af A. P. Mignard i Galleria degli Uffizi i Florens.
arbetare i konungens tjenst. Sannolikt mindre för att undgå anblicken af
grafkyr-kan i S:t Denis an för att själf blifva skapare af sitt residens öfvergaf han de
bourbonska konungarnes hittills varande sommarresidens S:t Germain och började att med
oerhörda kostnader förvandla det lilla jaktslottet Versailles till ett palats, som blef det
mest storartade, som någonsin en härskare bebott, och värdigt kristenhetens herre.
Stundom användes här vid arbetena 22,000 människor och 6,000 hästar. En värld
uppstod, som snarare kan kallas glänsande och häpnadsväckande an skön. Allt
var praktfullt, slösande dekoreradt, grant, kolossalt, men utan verklig skönhet, utan
genombildad stil, utan ett drag, som gläder eller höjer själen. Lenötre anlade en
park med ett ändlöst och ledsamt virrvarr af klippta alleer och buskager, af
tempel, teatrar, bersåer och grottor af alla slag — framställda med tillhjälp af olyckliga,,
misshandlade träd. Hela naturen blef stympad, omgestaltad, tvingad att träda i den
store konungens tjenst. En här af statyer fick befolka detta rätliniga, gröna palats,
men lika litet som detta ar en verklig trädgård, lika litet äro dess Jupiter, Venus,,
Juno och Neptunus antikens klassiska gudomligheter, utan Ludvigs hofherrar och
hofdamer, som medverka i operaföreställningar. Monarker och nationer i marmor ligga
vid fötterna af en Hercules eller en Alexander i marmor, som naturligtvis i sin tur
icke ar någon annan an »den store konungen». Hela Versailles — det lefvande
med sina 50—60,000 människor, liksom det döda — var blott till genom Ludvig
och för Ludvigs skull. Det kostade konungen 150 millioner livrés, enligt nutida
myntvärde ungefär 900 millioner francs.
För den glans och det rykte, som nuet skänkte, glömde Ludvig ej framtiden^
och liksom i Versailles’ salar och statyer ville han ock i skildring och dikt lefva
hos eftervärlden. Han hoppades kunna behärska och förblinda historiens dom
lika väl som sina samtidas uppfattning. Han hopade välgärningar öfver lärde
och skalder men icke af ädel hänförelse för vetenskap och poesi, utan helt enkelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
