Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
M. PHILIPPSON, LUDVIG XIVIS TIDSÅLDER.
tro, men för öfrigt troget lydde sin herre, hertigen af Savoyen. På Ludvig XIV:s
befallning måste hertigen vara med om att »dragonader» anordnades äfven i dessa stilla
dalar, och han fick förena sina egna trupper med de franska. De fasor, marter och
mordgärningar, hvarmed dessa nejders oskyldiga invånare hemsöktes, öfverträffade allt,
som dittills egt rum. Och på samma salt som Ludvig utsträckte sina förföljelser öfver
sitt eget lands gränser, sa lät han ej de främlingar vara ostörda, som i förlitande
på freden slagit sig ned i Frankrike. Trots alla protester från de regeringar, hvilkas
undersåtar de voro, stod för dem liksom för de franska protestanterna blott valet
öppet mellan katolsk bekännelse eller flykt. En skriande kränkning af folkrätten!
Upphäfvandet af ediktet i Nantes, däri inbegripna de åtgärder, som anknöto sig
därtill, denna kyrkliga reunion, såsom man ganska träffande har kallat den, var,
från-sedt dess moraliska förkastlighet, det svåraste fel, som Ludvig XIV begått. Själfva
grundtanken, som låg bakom alla ifrågavarande åtgärder, var fullständigt oriktig.
Enhet i tro och tänkande ar ej, som de andlige och konungen förmenade, en
välgärning för en stat och ett folk, utan den största olycka. Likformighet på det andliga
området ar ingenting annat an andlig död. I religion, liksom i politik, litteratur,
konst och öfver hufvud i tillvarons alla former betingas lifvet af växling, strid och
brytningar. Där uniformitet härskar, härskar stillastående och död. Men äfven
frånsedt dessa aflägsnare och dock oundvikliga följder medförde förföljelsen mot
protestanterna för konungen och för Frankrike omedelbara olyckor af allvarligaste slag.
Det viktigaste var ej — hur betydelsefullt det an var — att Ludvig förlorade
hun-dratusenden af sina flitigaste, intelligentaste och mest välmående undersåtar och att
de till på köpet bidrogo att gifva styrka åt hans motståndare; det ödesdigraste var
den våldsamma vrede, som dessa tyranniska våldsdåd mot honom upptände i alla
evangeliska hjärtan rundt hela Europa. Öfverallt uppträdde mot honom och
sam-vetstvånget öfver hufvud snillrika och lärda författare; sa tysken Samuel von Pufendorf
i sin bok »Om den kristna religionens förhållande till staten», sa fransk-holländaren
Pierre Bayle i sin Contrains-les Centrer, sa den store engelsmannen Locke i sina
»Bref om toleransen». Det blef för framtiden omöjligt för en evangelisk furste att
sluta sig till Ludvig XIV. Det fanns ej en predikstol, från hvilken det ej fälldes
skarpa ord om Frankrike och dess monark, ej en by, till hvilken ej hatet mot den
»store konungen» trängt. Hvarken Sverige eller Danmark, hvarken Braunschweig
eller Sachsen kunde numera tänka på en allians rned Frankrike. De protestantiska
kantonerna i Schweiz kunde ej vidare förmås att ställa soldater till Ludvigs förfogande.
Till och med för katolska makter, ja för påfven själf framstodo dragonaderna blott
som nya bevis på Ludvigs hänsynslösa förakt för rätten. Alla furstar, alla folk suckade
efter befrielse från denne konungs välde, som förtryckte, hånade och kränkte allt och alla.
Den skulle komma från England.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
