Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WILHELM AF ORANIEN OCH LUDVIG XIV. 193
gentemot detta Sverige, som sa snabbt stigit upp till en glänsande ställning. Tre
mäktiga furstar rustade sig till en, som de trodde, lätt kamp mot en ung och oerfaren konung.
Dessa tre voro Fredrik IV af Danmark, August II af Sachsen-Polen och Peter af Ryssland.
Efter långvarig förvirring uppsteg 1613 på Rysslands tron huset Romanov, och nu
började landet vinna något större fasthet. Tsar Alexej Michajlovitsch (1645—1676) bröt
boja-rernas—högadelns—makt, ungefär på samma tid som konungarne! Danmark och Sverige
gjorde något liknande. Ryssland var nu enadt och styrdes af en enda, och nu började det
utveckla sin oerhörda förmåga af expansion, som ledt till väldiga resultat och till den dag,
som ar, blifvit ett hot för världen. I freden i Andrusovo (1667) tvang Alexej Polen att
afträda Smolensk, Tjernigov, Severien, det gamla heliga Kiev, patriarkernas stad, samt
Ukraina. Rysslands öfvervikt öfver Polen var härmed gifven. Samtidigt trängde i
Sibirien djärfva kosacker framåt genom folktomma ödemarker till Amurs och till Anadyrs
mynning i Stora oceanen. Öfverallt anlades fästningar, ryska skolor inrättades, och
handeln främjades; en präktig väg anlades öfver Jakutsk och Kolymsk till Oceanen.
Baikalområdet kom i rysk hand efter häftiga strider med där boende turkiska stammar.
Mot slutet af sextonhundratalet började man ock låta förvisade och krigsfångar slå
sig ned i Sibirien. På alla håll gick Ryssland sin moderna utveckling till mötes.
Både Alexej och hans äldste son Feodor (1676—1682) sysselsatte sig med reformer af
politisk, militär och kyrklig art och banade på detta sätt väg för en, som var större an de.
Efter Feodors tidiga död blef det Alexejs yngste son Peter, som erhöll kronan,
jämte den näst äldste, halffånige Ivan. Då Peter var 17 ar, 1689, gjorde han slut
på sin halfsyster Sofias regentskap och blef själfhärskare. Snart grep han sig med
allvar an med den uppgiften att i Ryssland införa västerländsk odling. Samma
sträfvande hade besjälat hans bägge företrädare, men det blef han, som med snillets och
en stark karaktärs hela kraft satte verket i gång. Först började trupperna öfvas på
europeiskt vis, sa inkallades holländska timmermän, hos hvilka Peter själf gick i
lära, för att bygga krigs- och handelsfartyg. Vidare var Peter betänkt på att
anlägga hamnar för att såmedelst skapa möjlighet för utförsel af Rysslands rika
naturalster. Archangelsk var på den tiden landets enda hamn, och därför gynnade han
denna stad i utomordentlig grad. Men vid denna tid deltog Ryssland i Österrikes
krig mot Turkiet; Peter intog Azov, behöll det i freden och befäste det starkt.
Härmed erhöll Ryssland tillträde till Svarta hafvet och Medelhafvet. Den
maktlystna Sofia anstiftade sammansvärjningar inom gammalryska adliga kretsar och
bland den stående arméen — streltserna —, men tsaren kväfde dem genom sitt
personliga ingripande och straffade de brottslige med barbarisk grymhet. För visso var
Peter en hård, despotisk natur, men hvad som gör honom olik andra despoter, en
Ludvig XIV och Napoleon I, ar att han drefs mindre af personlig maktlystnad an af
uppriktig omsorg om Rysslands storhet och välfärd — såsom han fattade dessa begrepp.
Ar 1697 företog han sin första resa till Västeuropa for att närmare lära känna
dess seder och inrättningar. Öfverallt hvart han kom lade han i dagen sina
halfbar-bariska vanor och beskådades därför som ett underdjur. Han kom till Holland,
arbetade där i egen person vid Zaandams skeppsvarf och studerade vetgirigt alla
anstalter på vetenskapens och industriens områden. Därifrån begaf han sig till England,
hvarefter han öfver Wien återvände till Ryssland. Han upplöste nu den uppstudsiga
och föga krigsdugliga streltserkåren och uppsatte genom regelbunden rekrytering en ny
arme, som han gaf en omsorgsfull organisation och utbildning. Han förbjöd bärandet af
gammalryska dräkter, förbjöd de långa skäggen, lät anordna europeiska förlustelser samt
sände till utlandet talrika unga ryssar af alla stånd, för att de där skulle lära sig konster,
vetenskaper och slöjder. Rysslands finanser omdanade han i grund och botten. Hans
verksamhet var mångsidig, och beundransvärd var den skapande kraft han ådagalade.
Hvad han djupast kände saknaden af var en lätt och kort förbindelse sjöledes med
kulturlanden. Han hoppades kunna vinna en sådan på Sveriges bekostnad och anslöt
sig därför till det förbund mot Karl XII, som Danmark 1699 ingått med Sachsen-Polen.
Medan sålunda under 1600-talets sista ar ovädersmolnen skockade sig i nordöstra
Europa, hotades världsdelen i väster och söder af en våldsam kamp om det
spanska arfvet. En ny sakernas ordning skulle framgå ur detta världsfamnande virrvarr
— en ny ordning, som för alltid gjort slut på Bourbonernas universalherradöme.
Världshistoria V. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
