Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN MATERIELLA
ODLINGEN
Jan van de Veide, fec.
Vid nya tidens början uppstodo stora nationella riken, inom hvilka statsmakten
växte och alltmer befästes genom att frigöra sig från medeltidens feodala former.
För en omgestaltning och utveckling af de ekonomiska förhållandena blef denna
omständighet af ingående och fruktbringande betydelse. Under medeltiden hade
furstarne, med undantag af en och annan, som tagit intryck af klassiska eller
moraliska mönster, alltid uppfattat sin ställning ur privaträttslig synpunkt. Deras
förhållande till handtverk och handel hade därför i regel inskränkt sig till att på ett fiffigt
eller brutalt sätt tillgodose statskassan. Såtillvida voro de fullkomligt ur stånd att
föra en målmedveten och följdriktig ekonomisk politik. Den moderna staten förstod sin
uppgift bättre. Handeln blef ej längre enskilda korporationers och städers sak, utan
hela nationens; ett nationellt handelssystem uppstod. Staten trädde i
korporationernas och ståndens ställe. Den nivellering, som härigenom egde rum, hade visserligen
ej alltid välgörande verkningar, men på det hela visade sig dock statens inblandning
fördelaktig i ekonomiskt och handelspolitiskt afseende. En liflig täflan uppstod
mellan de olika folken, alla sträfvade efter välstånd, inflytande, besittning af klingande
mynt. Man ville utföra många och dyrbara varor och inskränka importen till det
minsta möjliga. Med barnslig uppfattning såg man däri hemligheten att rikta sin
egen stat, sitt eget folk på bekostnad af alla andra.
I Tyskland var det den store kurfursten, som först lät staten planmässigt verka
till fromma för näringarne och handelns framsteg. Han lät en mängd utländska
kolonister slå sig ned i landet. Han befordrade judarnes bosättning; han värderade
deras idoghet och skyddade dem därför. Han anlade mönstergårdar och gynnade
anläggandet af frukt- och grönsaksträdgårdar på Kur-Brandenburgs torra mark. Han
förband Elbe och Oder genom Fredrik-Wilhelmskanalen; tack vare den gick inom
kort den schlesiska garnhandeln och till ej obetydlig del den polsk-hamburgska
samfärdseln öfver Berlin i stället för öfver Leipzig. Det var först härigenom, som
Bran-denburgs hufvudstad vann en själfständig betydelse för handel och industri, och från
denna tid delade den med Leipzig inflytandet öfver handelsvägarne i mellersta
Nordtyskland. Numera stod Berlin uppför Havel, Spree och Elbe i förbindelse med
Sachsen och Böhmen, nedför samma floder gingo dess förbindelser till Magdeburg,
Liine-burg, Hamburg och Lubeck; Oder ledde å ena sidan till Schlesien och Polen, å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
