Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 M. PHILIPPSON, LUDVIG XIV:S TIDSÅLDER.
på 1600-talet rökning blef med fullkomlig passion omfattad af alla folkklasser; till och
med förbrytare rökte på vägen till galgen. Äfven damer hängåfvo sig åt denna sed:
under den stuartska reaktionens tid bjödo de fina snobbarne dem på teatern på
kritpipor, som de under mellanakterna rökte i kapp med herrarne. Äfven efter en middag
njöto damerna af den doftande nikotinen. Ja, mödrar gåfvo sina barn tobak, och
man kunde få se barn ute på gatorna med pipan i mun; i stället för frukost fingo
de ofta en pipa tobak med till skolan. Tobaksbodar förekommo i de flesta engelska
städer lika allmänt som ölstugor.
I Italien och Frankrike började tobak allmänt begagnas först på 1600-talet, och
då framför allt i form af snus; i dessa bägge land var det blott de lägre klasserna,
som rökte. Då franska seder under Ludvig XIV:s tid blefvo förhärskande i England,
började här småningom rökningen försvinna inom de högre kretsarne, men i stället
blef snusdosan sa mycket mer omtyckt af både herrar och damer. I Spanien kom
den på modet efter 1650, och där blef rökning vanlig först i början af förra
århundradet. I Tyskland trängde tobak och kritpipa in från Holland på trettioåriga
krigets tid. Regeringarne ställde sig länge fientliga gentemot ett njutningsmedel, för hvars
anskaffande mycket penningar, som det tycktes till ingen nytta, strömmade ur landet,
men de fingo småningom klart för sig, att de ej kunde utrota det. Då började de
själfva draga nytta däraf genom att belägga dess bruk med en hög afgift. Snart
började i de flesta af Europas land odlas tobak, ehuru denna ej i finhet kunde täfla
med den amerikanska. Under 1600- och 1700-talet ansågs den basta tobaken komma
från den engelska kolonien Virginia. Kubatobaken var ännu okänd.
En vida nyttigare gåfva skänkte Amerika Europa i potatisen. Trots sitt
jämförelsevis ringa näringsvärde har den blifvit den fattigare befolkningens viktigaste
födoämne, särskildt i de germanska landen; men det dröjde länge, innan den mer
allmänt började användas. Från västra Sydamerika infördes den till England 1584 af
den genialiske sjömannen, politikern och skriftställaren sir Walter Raleigh, men mer
an ett århundrade förgick, innan den färvärfvade hemortsrätt i England. Själfva
den högt ansedda Royal Societys rekommendation (1663) förmådde ej besegra den
allmänna fördomen mot den. Äfven på fastlandet dröjde det, innan den fick större
användning. Det gagnade ej mycket, att den sedan 1616 syntes på kunglig taffel.
Mångenstädes i Frankrike hölls den för giftig, i Tyskland ansågs den som en
djäf-vulsört, och i sin sega konservatism ville de tyska bönderna ej veta af den gudlösa
nyheten. Ännu i slutet af 1600-talet beundrades potatisen som en sällsynthet i den
kurfurstliga trädgården i Berlin. Det var först med ingången af 1700-talet, som den
började mera allmänt för nyttans skull odlas; härvid gick England i spetsen.
Majsen, som redan i början af 1500-talet kommit från den nya världen till den
gamla, vann här erkännande tidigare an potatisen, då den mer liknade de hittills
bekanta näringsväxterna, sädesslagen. Den trifdes naturligtvis bäst i de sydligare
delarne af Europa, och såsom en produkt långt fjärran från fick den i Tyskland
namnet »turkiskt hvete». I nordliga Europa, där den ej når fullständig mognad,
utgör den ett präktigt näringsmedel för gödboskap, medan den i södra Europa blifvit
det förnämsta sädesslaget. Här började man också odla den välsmakande apelsinen.
Människornas lefnadsbehof blefvo mer mångartade, umgängsamheten blef, äfven
inom medelklassen, större, sederna finare, de fattiges lefnadsvilkor, trots
befolkningens snabba tillväxt, bättre. De nya njutningsmedlen gjorde tillvaron angenämare,
och de högre klasserna blefvo äfven tack vare dem i stånd att fylla de ökade
kraf-ven på andlig verksamhet. Alla dessa faktorer bidrogo till att höja folkens välmåga
och främjade därigenom hyfsning, bildning och tillfällen till andlig verksamhet. Den
trånga begränsning, som var utmärkande for medeltiden, då man blott hade öga för
hvad som låg nara i tid och rum, var nu för alltid förbi, sedan man gjort förtrolig
bekantskap med aflägsna, egenartade land och människoraser. De geografiska
upptäckterna följde hvarandra slag i slag, man började få klarhet med afseende på
jordklotets storlek och fördelningen af land och haf. Blicken vande sig att spänna
om, bedöma och beräkna vidsträcktare förhållanden; inom nationernas alla lager
och kretsar blef den allt skarpare. Rikedomen af allt nytt, som erfarenheten bjöd,
gjorde slut på det slöa stillastående, som, otillgängligt för allt hvad vetande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
