Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 M. PHILIPPSON, LUDVIG XIV:S TIDSÅLDER.
planer, och han uppgjorde småningom både ett andra och ett tredje »system» af
befästningskonst. Vauban ville skydda alla Frankrikes gränser genom en dubbel ring af
befästningar, af hvilka hvardera skulle omfatta tretton platser. Redan under hans lifstid
gick man till öfverdrift med afseende på detta slags gränsskydd genom att bibehålla
och anlägga ett alldeles för stort antal fästningar; afdelandet af besättningar till alla
dessa platser måste naturligtvis afsevärdt försvaga den franska armeens
offensiv-styrka. Vauban själf förbättrade icke mindre an 300 äldre befästningar, anlade 33
nya och ledde 53 belägringar. Systemet att skydda gränserna genom talrika
fästningar efterhärmades öfverallt och förblef härskande, sa länge kriget egentligen rörde
sig om starka ställningar och afgörandet genom en hufvuddrabbning blott söktes i
nödfall och då betraktades som ett nödvändigt ondt.
Redan den genialiske Vauban omfattade tanken på befästa läger, som ju i våra
dagar trädt i stället för fästningar. Han ville anlägga ett dylikt vid Paris som
medelpunkt och afslutning för sin ring af gränsfästningar.
Nederländaren Coehoorn (1641—1704) uppgjorde planer till befästningar, framför
allt lämpade för platser i en rikt bevattnad trakt, sådan som hans hemland. Han
anordnade breda, vattenfyllda grafvar, vallar, som blott obetydligt höjde sig öfver
vattnet, men inåt förstärktes genom vapenplatser och »kavaljerer» samt skyddades af
talrika utanverk. Det var befästningar, som kunde åstadkommas för jämförelsevis
ringa kostnad men som på samma gång möjliggjorde ett segt försvar och vid hvarje
steg erbjödo hinder för en fiendes framträngande — en motsats mot det vaubanska
systemet, som gick ut på ett djärft, våldsamt försvar.
Ännu större uppfinningsförmåga an med afseende på befästningskonsten
ådagalade Vauban inom konsten att belägra. Det system, som han här införde, tillämpas ännu
i dag. Man hade visserligen redan förut gräft löpgrafvar, då det gällde att intaga
fästningar, men mera planlöst; Vauban uppgjorde ett sinnrikt system för anläggande
af paralleller efter bestämda regler; han började också använda rikoschetteringseld,
hvarigenom projektilen genom flere nedslag kan träffa ett mål, som ej af det direkta
skottet kan nås. Angreppet ordnades noggrant: en omfattande och oväntad artillerield
öfvervann småningom alla hinder och beströk de fientliga verkens anfalls- och
sidofronter, sa att angriparen raskt och säkert, skyddad och med ringa förlust kunde nå
fram till den fientliga hufvudställningen, färdig att storma. Man trodde sig enligt
hans schema nästan på dagen kunna förutsäga en fästnings fall. De vaubanska
systemen gifva otvifvelaktigt i fästningskrig angriparen öfvertaget öfver försvararen.
Under den oinskränkta furstemaktens hägn gick alltså hand i hand med
välmågans framsteg äfven utvecklingen af förstörelsemedlen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
