Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PREUSSENS FÖRSTA KONUNGAR.
271
omfattande ande,
Tho-masius, den förste
professor, som höll
föreläs-ningarpå tyskaoch utgaf
en lärd tidskrift på
landets språk, samt
Schlu-ter, som man kallat
Tysklands
Michelangelo. Pufendorf, Spener,
Jablonski och andra
kunna ock nämnas.
Icke blott konst och
vetenskap, äfven
industri, handel och
åkerbruk sökte man
främja. Pfalzare, walloner,
schweizare invandrade;
utländingarnes antal
uppgick ar 1700 till
bortåt 15,000 personer,
mest fransmän, hvilkas
bosättning tagit sin
början redan under den
store kurfurstens tid.
Delvis började dessa
ut-ländingar uppodla
ödemarker; men de flesta
slogo sig ned i städerna,
där deras större
kunskaper, finare smak och
arbetsskicklighet gjorde
sig gällande.
Äfven förvaltning och
rättsväsende
omdanades, geheimerådet blef
den egentliga centrala
myndigheten för alla
landskapen, en
hofkam-mare inrättades för
kronogodsen och
inkomsterna af regalierna, en högsta domstol tillsattes, hvars befogenhet sträckte sig öfver
alla konungens land, man planerade en kammarrättsordning och en gemensam lag
för hela riket o. s. v.
Genom dessa inrättningar blefvo förhållandena mera ordnade och kunde
inkomsterna tillväxa; men tyvärr föröddes dessa i icke ringa mån genom hofvets slöseri och
gunstlingars vanstyrelse. När slutligen på kronprinsens initiativ man började skrida
in mot missbruken, visade sig den värsta oredlighet och oordning i förvaltningen, i
alla kassor och arkiv. Kassorna voro tomma, de preussiska hararne kämpade
borta vid Rhen till Habsburgs gagn, medan utländingar marscherade genom konungens
eget land: Preussen var värnlöst och utarmadt, när dess förste konung afled.
Sin faders, Fredrik Wilhelm I:s, minne höll Fredrik den Store, trots de stormar,
som rasade under hans ungdom, högt i ära. Icke anade han, att för detta en
»Ehrenrettung» skulle vara af nöden, allra minst på grund afvisad kärlekslöshet från
Fredrik Wilhelms egen dotters sida. Visst ar, att den kraft, hvaraf hans eldsjäl var
mäktig, har han insatt för att rädda sin föregångares lysande förtjenst från att
underskattas. Då han i familjens riddarsal äfven upphängde hans bild, sade han:
»Sedan konungen återställt freden, egnade han hela sin uppmärksamhet åt den inre
Ungdomsbild af Fredrik Wilhelm I, konung af Preussen.
Kopparstick af König efter en målning af hofmålaren Weidemann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
