Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRONPRINS FREDRIK.
281
studeras, hvarvid »förklaras för honom alla europeiska staters svaghet och
styrka och deras städers rikedom och fattigdom.» I en plan, som Duhan uppgjort
för det sätt, hvarpå han ur Theatrum europeum skall föredraga allmänna historien
under sista århundradet och bibringa prinsen den, heter det till sist: »Dock skall
det ej vara nödvändigt att läsa något utantill, frånsedt namn på berömda mån,
hufvuddrabbningar, viktiga belägringar och fredstraktaters väsentligaste innehåll.»
Härtill anmärker konungen som erfaren pedagog: »Han måste lära sig utantill, det skall
stärka hans minne.» Ytterligare förordnar han: »Grekernas och romarnes historia
skall strykas; den (duger inte
alls.» Men bland de böcker,
som kronprinsen läst med
hänförelse och om hvilka därför
föga eller intet kommit i de
offentliga handlingarne, står
Féne-lons berömda bok främst.
Denna roman, af hvilken just ar 1719
en ny upplaga utkommit,
predikar som bekant på hvarje sida,
hvad Minerva i sina sista ord till
Telemak sammanfattar sa: »Glöm
aldrig, att konungarne icke
härska för att förvärfva sig själfva
rykte utan för att skapa sina
folks lycka». Den hänförelse för
det konungadöme, som heter
plikt, för själfuppoffringen i
fosterlandets tjenst, som vi kunna
varsna hos Fredrik redan som
kronprins, har säkert främjats
om icke rent af väckts genom
studiet af denna bok, som han
gjorde bekantskap med i sitt
tionde eller elfte lefnadsår. Men
äfven här låg en orm i gräset.
Den snillrike ärkebiskopen af
Cambrai visste väl hvad han
gjorde, när han uppbjöd allt för
att åt Frankrike, som genom
Ludvig XIV:s eröfringskrig nått
yttre förstoring men drabbats af
inre förfall, uppfostra en konung,
som afskydde kriget och
svärmiskt älskade freden.
Men för kronprinsen i ett
land, som var för stort för att vara kurfurstendöme och för litet för att vara
konungarike, kunde hvad här sades om en fredsfurste vara betänkligt nog. Det var motsatsen
af hvad Fredrik Wilhelm outtröttligt sökte inskärpa hos sin son: en konung af
Preussen finge ej bygga på annat an på sig själf och sin här, han måste vara sin egen
fältmarskalk och sin egen finansminister. Fredriks ungdomssvärmeri for en rot pacifique
hade alltså jämte en mycket prisvärd också en rätt betänklig sida, och den senare
visade sig i den motvilja mot vapenyrket, som grep kronprinsen just dessa ar och
som först försvann efter katastrofen 1730.
Den 4 april 1727 blef kronprinsen konfirmerad i domen i Berlin, sedan han på
samma plats genomgått en offentlig examen. Nu upphörde hans regelrätta
undervisning, och Duhan fick afsked. Tio ar senare sände kronprinsen sin forne lärare
en bikt, hvari han för honom sökte skildra sin ungdomstids största händelse. Det
hette där: »I villfarelsens armar, i okunnighetens sköte lag min späda oskuld i djup
Världshistoria V. 36
General Friedrich Wilhelm von Grumbkow.
Samtida kopparstick af Johann Martin Bernigeroth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
