Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRONPRINS FREDRIK.
289
Ytterligare två bekännelser har
kronprinsen nedskrifvit för sitt folk, innan han blef
konung; båda uttalandena rikta sig mot
Frankrike, mot det främmande inflytande,
som å ena sidan dess diplomati, å andra
sidan exemplet af dess despotism framkallat.
Den ena ar flygskriften »Betraktelser öfver
det europeiska statssystemets nuvarande
tillstånd», den andra ar Antimachiauel. I
flygskriften af ar 1738 afslöjar han kardinal
Fleurys politik; det hade lyckats kardinalen
att få hela världen att tro på Frankrikes
fredskärlek och ädelmod, och han hade af
den innerligaste kärlek till freden börjat ett
stort krig, af idel ädelmod »befriat» det
heliga romerska riket från en lika besvärlig
som farlig provins (Lothringen) och sålunda
öppnat en ny väg till det gamla målet —
Rhen som Frankrikes naturliga gräns i nordöst.
I lika hög grad ett väckelserop som en
bekännelse ar äfven kronprinsens
Anti-machiavel, som blott då riktigt uppfattas,
om man behandlar och värdesätter den som
en predikan om konungadömets plikter.
Konungavärdigheten ar enligt författaren ett
ämbete, som folken funnit nödvändigt för sitt
lugn och sitt själfbestånd; om den ej egt sin
rot i detta folkens behof, sa skulle den aldrig
funnits till. Konungen ar skiljedomaren, som
fäller det afgörande ordet under striden om
rätten och därigenom upprätthåller freden
i landet, han ar skyddsherren, som försvarar
sina undersåtars lif och egendom mot
fientliga angrepp, han ar suveränen, som förenar
de enskildes intressen till ett allmänintresse; när hans ämbete inrättades, skedde
det med tanke på att det skulle anförtros åt den visaste, rättrådigaste,
oegennyttigaste, ädlaste och starkaste mannen. Följaktligen har innehafvaren af den
kungliga värdigheten blott att betrakta sig som sitt folks förste tjenare. En furste
af rätta arten ar icke till för att njuta utan för att arbeta. Den första känsla, som
han måste hysa, ar fosterlandskärleken, och det enda mål, hvaremot han har att
rikta sin vilja, ar att uträtta något stort och nyttigt for sin stat. Under detta mål
måste han underordna allt personligt, sin egenkärlek, sina lidelser; till dess tjenst
måste han ställa allt hvad han har af goda tankar, användbara tillgångar och man.
Furstens första ämbetsplikt ar att skipa rättvisa, hans andra att skydda och försvara
sin stat. Fursten måste vara förtrogen med krigaryrket, med allt, som hör till en
armés organisation och disciplin, han bör kunna själf anföra sina härar, uthärda
strapatser, välja slagfält, sörja för proviantering och i lycka eller olycka aldrig sakna
utvägar. Det gifves två olika slag af furstar, sådana, som se allt med egna ögon och
styra sina stater själfva, och sådana, som låta styra sig af sina ministrar. En furste
af förra slaget ar själen i sin stat, regeringens börda hvilar på honom, liksom världen
på Atlas’ skuldror. — Med sådana tankar blef kronprins Fredrik Preussens konung.
Den 31 maj 1740 klockan 3 e. m. dog konung Fredrik Wilhelm I, och de känslor,
med hvilka tronföljaren tog kronan, måla sig i de verser, han den 12 juni sände
vännen Voltaire, som då var långt borta: »Diktaren och fursten hafva blifvit ett;
det folk, som jag skänkt min kärlek, ar nu den enda gudom, jag tjenar. Farväl verser,
konserter, I fröjder alla — Voltaire själf, farväl! Min högsta Gud ar min plikt.»
Omedelbart ökade konungen sitt fotfolk med 16 bataljoner, sitt rytteri med 5
Titelblad till Fredrik den Stores
berömda furstebok Antimachiavel.
Världshistoria V.
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
