Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
W. ONCKEN OCH E. HEYCK, FREDRIK DEN STORES TIDEHVARF.
Preussisk grenadiär.
Preussisk svart husar.
Sachsisk grenadiär.
Soldattyper från sjuåriga krigets tid. Raderingar af Daniel Berger.
stod att läsa »manliga lifsarfvingar», sa måste ju denna afskrift innehålla en
förfalskning, och från österrikisk sida uttalades också genast den förmodan, att en viss
friherre von Hartmann, på sin tid kur-pfalziskt sändebud i Wien, varit förfalskaren.
Den 4 november blefvo urkunderna äfven framlagda för grefve Perusa. Han gjorde
sig förtviflad möda att uppvisa något slags förfalskning å dem, men förgäfves, icke
ett spår därtill stod att upptäcka. Den 19 november reste han från Wien. Han
lemnade efter sig en skriftlig protest mot att Maria Teresia tog de österrikiska
områdena i besittning, men härmed ändrade han ej det faktum, att den fullkomliga
ohållbarheten af de bayerska arfsanspråken numera med full klarhet bevisats.
Maria Teresia kände sig lycklig öfver denna utgång af det bayerska anloppet och
an mer däröfver, att kardinal Fleury efter den 19 november aflägsnade sig från kurfursten
af Bayern och ogillade hans förhållande såsom alldeles förfeladt. Hon drog häraf
den slutsats, att från Frankrike intet vidare vore att befara, och därmed hade hvarje
skäl att köpa preussiska erbjudanden med österrikiska uppoffringar bortfallit. I en
skrifvelse af den 31 oktober hade konungen låtit Maria Teresias gemål förstå, att han
vore beredd att hjälpa, men icke för intet, han skulle hafva någon fördel däraf.
Hvad detta betydde, hade man mycket väl förstått, men man hade ej brytt sig om
det. > En liknande vink hade konungen gifvit Maria Teresia. Ett bref, som han
skrifvit till henne den 5 november, hade han adresserat till »den durchlauchtigste,
Stormäktigste furstinnan, fru Maria Teresia, drottning af Ungern, Böhmen, Dalmatien,
Kroatien och Slavonien, ärkehertiginna af Österrike...» Detta oförbehållsamma
erkännande af just de härskarerättigheter, som kurfursten af Bayern bestred henne,
hade gladt Maria Teresia, men att efter de följande 18 eljest fullständiga titlarne
saknades just orden hertiginna i »öfre och nedre Schlesien» hade hon ej fäst något
afseende vid. Men när fältmarskalk-löjtnanten markis Botta d’Adorno reste öfver
Schlesien till Berlin och här mötte en hel armé af preussare under marsch på väg till
gränsen, fick han blicken upp för situationen; han bedömde mycket riktigt soldaternas
kraftiga steg, när han i slutet af november från Berlin skref hem: »Om 14 dagar
hafva vi preussarne i Schlesien.» Konungen befann sig ännu i Bheinsberg, när Botta
kom till Berlin och sedan under feberaktig otålighet dag efter dag väntade
inbjudning till audiens. Först den 6 december blef han mottagen af konungen, sedan denne
sett artilleriet, fältekipaget och de tre i Berlin förlagda regementena aftaga till gränsen.
Botta öfverlemnade till konungen de bref, i hvilka storhertigen och hans gemål af
Preussen begärde dess röst vid kejsarvalet. Den 9 december mottog konungen honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
