Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För segrarne vid Rossbach och Leuthen glömdes snart både Kolin och allt
annat. Allt som i Tyskland fanns af intresse för det offentliga lifvet tilljublade Fredrik
sitt bifall, ty under ifrågavarande århundrade stod detta totalt främmande för de
absolutistiska furstarne och deras kabinettspolitik. De första svaga, hittills okända,
tyskfosterländska känslor för hvad som skedde i den politiska världen vaknade
till lif. I bild och dikt firades Fredriks segrar; det tycktes, som om i den nordtyske
hjältekonungen det gamla tyska hjältelynnet tagit mandom. I Frankrike uppstod en
stämning, sammansatt af skadeglädje öfver hvad som händt hofvet och dess kreatur
och af den lifliga beundran för starkt utpräglad manlighet, till hvilken denna nation
icke först på senare tiden öfverlåter sig tillfölje af en längtan efter det, som man länge
saknat. Men af verkligt reel betydelse för Fredrik var, att i England, där ju på
grund af landets historia den politiska upplysningen stod högre an annorstädes,
hänförelsen för honom flammade upp och påverkade partiförhållandena. William
Pitt fick ett gynnsamt tillfälle att framgångsrikt upptaga en storstilad världspolitik,
inom hvilken Georg II:s hat mot Preussen icke vidare kunde göra sig gällande.
Sedan juni 1757 var Pitt åter den ledande mannen inom den engelska regeringen.
Med detta år börjar Englands kraftiga och framgångsrika uppstigande till
världsmakt, och med hans namn är denna utveckling oskiljaktigt förbunden. Han var en
ärelysten parlamentspolitiker, som uppnådde den ställning, han sträfvade efter, men
han var stor nog för att framstå som patriot och som saklig och pålitlig statsman.
Nu vidtog från Englands sida den energiska krigföring mot Frankrike, hvilken i
Amerika liksom i Ostindien ledde till afgörande framgångar och utomordentliga
territoriella förvärf samt förde de rätta männen fram till de ledande posterna. Nu blef
det ock slut på den olust och den småaktighet, som tillhörde de hannoverska
synpunkterna, och man tog i den britiska världspolitiken vederbörlig hänsyn till den
segerrike hjälten på fastlandet.
Pitt vägrade bekräfta konventionen i Kloster-Zeven och föreslog befälets
öfverlemnande åt Ferdinand af Braunschweig. Denne hade sedan det första schlesiska
kriget deltagit i Preussens segerrika strider, han hade nu senast varit med i slaget
vid Rossbach, och han egde Fredriks förtroende i hög grad. Den här, som ställdes
under Ferdinands ledning, bragtes upp till 5,000 hannoveranare och 50,000 man
värfvade trupper i Englands sold; åt konung Fredrik beviljades årliga subsidier om fyra
millioner thaler, och i det engelsk-preussiska fördraget från våren 1758 öfverenskoms
högtidligt — och här var England, icke Preussen, den part, som ställde krafvet därpå
— att man skulle föra kriget gemensamt och ingen separatfred af någondera ingås.
Men om alltså Fredrik erhöll denna värdefulla uppmuntran från Englands sida,
så blef däremot år 1758 den ryska krigföringen dess mera hotande för honom. I
samma mån som Frankrike blef mera ofarligt, stegrade sig bekymret för och faran
från Ryssland. Under det gångna året hade förhållandena i Petersburg varit något
ovissa. En plötslig tronförändring låg inom möjlighetens gräns, då kejsarinnan
Elisabeth led af svåra, ofta påkommande vanmaktsanfall; i sådant fall skulle tronen
intagas af Peter III, som var en demonstrativ beundrare af Fredrik. Samtidigt
arbetade tronföljarens gemål Katarina bakom Peters och Elisabeths rygg för sina egna
framtidsutsikter och räknade härvid på Englands understöd, liksom Elisabeth på sin
tid nått sin kejserliga ställning genom en sammansvärjning och med tillhjälp af den
franska diplomatien. Äfven ministern Bestuzjev, som var mån om att trygga sin
framtida ställning, anknöt förbindelser med Katarina. Genom Frankrikes och Englands
sändebud, som voro både oroliga och intresserade, blefvo dessa hemliga stämplingar
upptäckta för Elisabeth, Katarina blef för en tid förvisad från kejsarinnans närhet, och
den synbara följden af allt detta var det kraftiga lif, som 1758 kom i de militära
åtgärderna och ryska härens framträngande i Neumark under sin nye befälhafvare,
general Fermor.
Detta år började Fredrik sina operationer i Mähren, den skådeplats, dit han
alltid velat förlägga kriget. Hans motståndare var nu Daun, sedan Maria Teresia med
anledning af sina bundsförvanters påtryckningar ändtligen fråntagit hertigen af
Lothringen öfverbefälet. Men Olmütz, som behärskade vägen till Wien, lyckades han ej
eröfra; han måste afstå från dess intagande, då den raske, handlingskraftige general
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
