Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336 W. ONCKEN OCH E. HEYCK, FREDRIK DEN STORES TIDEHVARF.
med högst egendomliga förslag, som voro till Preussens skada. Men när nu Pitt
umgicks med planer till ett omfattande offensivkrig mot de förbundna Frankrike och
Spanien, sa fick Bute en önskad anledning att för den mindre krigslystna delen af
engelska folket och parlamentet framställa Pitt som den omättlige upphofsmannen
till Englands finansiella betungande och som ett hinder for en fördelaktig fred. Och
snart yppade sig for Bute ett tillfälle att förmå konungen, hvilken var ense med
honom om Pitts fall, att gifva ett afgjordt afböjande svar på det nya programmet for
krig. Härmed följde af sig själft Pitts tillbakaträdande.
Den 5 oktober 1761 afgick Pitt, och ledningen af den engelska politiken öfvergick
till Bute. Han klargjorde genast sin ståndpunkt, då han ej förnyade
subsidiefördraget med Preussen, hvilket gick till ända den 12 december. Detta var ett hårdt slag
för Fredrik: de engelska subsidiemedlen hade för honom ’varit af an större värde an
Ferdinand af Braunschweigs försvar af västra Tyskland, icke minst därför att han
kunde förfoga däröfver efter eget godtfinnande. I det ögonblick då han beröfvades
dem, var han öfverlemnad åt sig själf, de senor, på hvilka hans spänstighet berodde,
voro afskurna. Och om an härigenom de engelsk-preussiska intressena gentemot
Österrike och Frankrike tills vidare icke upphörde att vara förbundna eller rättare
sagdt gemensamma, sa erhöll han dock ganska snart äfven med afseende härpå
olycksbådande underrättelser. England sökte ifrigt närma sig Fredriks farligaste motståi>
dare, Österrike och Ryssland, och sökte vinna hofvet i Wien genom att ställa i
utsikt Schlesiens återvinnande. Om Österrike ej lyssnade härtill, var det därför, att
Kaunitz icke förstod sig på denna diplomati. Han vädrade i denna engelska
vänlighet och dessa engelska löften blott intriger, blott försök att komma till lifs
Österrikes förbund med Frankrike, som han betraktade som sitt eget verk framför andra,
och han lät därför svara, att han ej förstod, hvad den engelska framställningen betydde.
Samtidigt hade England till Spanien riktat ett ultimatum, hvarigenom luften skulle
rensas och väg banas till fred. Men just detta vållade något, som sönderslet de föga
hedersamt spunna ränkerna. Englands ultimatum tog ingen hänsyn till den spanska
stoltheten, och var för öfrigt klumpigt affattadt, och sa inträffade motsatsen mot hvad lord
Bute och äfven Frankrike å sin sida innerst önskade: Spanien afböjde hvad England
kräfde, och sålunda fann detta sig nödsakadt att den 4 januari 1762 förklara Spanien
krig. Bute måste alltså fullfölja Pitts politik, och England måste stå kvar på sin
plats inom makternas gruppering, på den plats, där det en gång förbundit sig att
vid Preussens sida hålla ut till krigets slut. Frankrike åter, som i förbundet med
Spanien sett en möjlighet till en någorlunda gynnsam separatfred, såg nu denna
förhoppning försvinna.
Fredriks sinnesstämning hade föga ljusnat. Han såg sig ställd inför ödet att
politiskt och materiellt förblöda, och hans skicklighet i försvarskriget fördröjde blott
slutet. Men hans personliga hjältemod öfvergaf honom aldrig. Under alla mörka
beräkningar och utsikter finner han sin styrka däri: sin »skam» skulle han aldrig
med egen hand underteckna. Och detta med ratta; ty liksom han 1756, om han
utan strid uppgifvit Schlesien, i världens ögon skulle fällt sin egen dom, skulle
blifvit betraktad som en våldsman, hvilken drabbats af vedergällning, eller som en
blott teaterhjälte, sa skulle man ej heller anse, att de gångna krigsåren räddat hans
ära. Kan, sedan statens krafter förbrukats, en ofördelaktig fred icke undvikas, då
må den undertecknas af efterträdaren till den, som då ej mera ar till. Ett af
filosofernas medel ar honom ännu öfrigt — och detta lofvar redan nu att blifva hans
hjälp, det skall till sist befria honom från hans funderingar och grubbel och
person-igen återupprätta honom.
Krigsåret 1761 hade varit egnat att stärka denna känsla af ett långsamt,
smärt-fylldt bortdöende. Trots de skickligaste manövrer under två hela månaders tid hade
Fredrik dock icke på längden lyckats hindra de österrikiska och ryska
stridskrafterna att i augusti förena sig i Schlesien. Därpå låg han i flere veckors tid med
50,000 nian vid Bunzelwitz i kretsen Schweidnitz med 83,000 österrikare under
Lau-don och 47,000 ryssar under Buturlin emot sig; hans ställning var sådan, att de ej
kunde besluta sig för ett anfall, och till slut aftågade ryssarne. Men det oaktadt
slutade fälttåget med att Laudon intog Schweidnitz, utan att Fredrik kunde hindra det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
