Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358 W. ONCKEN OCH E. HEYCK, FREDRIK DEN STORES TIDEHVARF.
utan äfven det pryda England och andra större och mindre land, Tyskland ej
undantaget. Först befrielsekrigen och den strömning, hvilken då genomgick nationen,
skapade i sistnämnda land en strängare och renare moral, och då frigjorde sig också
romantiken från de utväxter, som under dess första årtionden varit sa utmärkande
för den, — feminismen och den frivolitet, för hvilken Lucinde var exponenten.
Diderot och d’Alembert voro upphofsman till det stora verk som bär titeln
Encyclopédie, ou dictionnaire raisonné des sciences, des arts et des métiers. Dess
utgifvande började 1751, och dess tjuguåttonde och sista band utkom 1772. Diderot var
verkets redaktör, d’Alembert skref bi. a. dess inledning. Detta stora samlingsverk,
ett uttryck för tidens sträfvan att i bättre mening popularisera vetenskapen, var, som
redan förr antydts, närmast en efterbildning af ett engelskt mönster, Cyclopcedia, utgifven
1728 af E. Chambers; meningen hade först varit att endast öfversatta detta arbete,
men sedan beslöt man sig för ett mera omfattande och själfständigt verk.
Encyklo-pedien blef trots eller kanske snarare på grund af de många svårigheter, som censur och
andra chikaner beredde den, af världshistorisk betydelse och förtjenar den i fullaste
mått. De flesta mera framstående samtida i Frankrike voro medarbetare däri, visst
icke blott materialister, och den fyller därför sin uppgift att bjuda allmänheten
summan af allt vetande och alla nya läror i en behaglig form och på någorlunda
bekvämt sätt. Någon större ensidighet kan man ej förebrå den, och dess ständigt
vidhållna rättesnöre ar ett redligt sträfvande att skänka ett exakt vetande, anrättadt
sa, att det passar för den stora allmänheten.
Men vid sidan af detta populariserande företag af bästa och första vetenskapliga
rang förekommo också verk af andra klassens andar, som naturligtvis sutto inne
med allt vetande, och dessa arbeten fingo en vida större läsekrets. Det var alldeles
som under 1800-talet och i vårtid allvarliga forskares objektiva framställningar följts af
och skola följas af böcker med rafflande titlar å la »Kraft och materia». I Paris
bodde vid denna tid en rik tysk baron Holbach, hvilken 1770 utgaf Systéme de la
nature. Han uttalade här lättvindigt materialismens sista ord och förklarade alla
psykiska och själiska^ förlopp som mekaniska följder af de fysikaliska rörelser —
attraktion, repulsion, tröghet — som ega rum inom materien. För öfrigt var han en
fullkomligt ärlig man, en glad, rask, gästfri och människovänlig pfalzare, som använde
sin förmögenhet för att utbreda sin öfvertygelse och gjorde sig värd att nämnas de
encyklopediska skriftställarnes frikostige »utfodrare». Boken var den mest
uppmärksammade af tidens talrika, i allmänhet polemiserande religions- och prästfientliga
skrifter; öfverallt i det senare 1700-talets litteratur, i Frankrikes liksom i andra
lands, finner man den omnämnd. Men man ser ock, huru finare andar, sådana som
Voltaire och Fredrik II, kände sig tillbakastötta af den; och hur illa till mods Goethe
blef, när han läste den oundvikliga boken, berättar han i Dichtung und Wahrheit
— sa konstruerad, sa grå och sa beklämmande fann han den. Till tidens
upplysningsmän hör ock La Mettrie (1709—1751), en spirituell vällusting och half
äfventyrare, som bortjagats från Frankrike genom en sällsam förening af läkare och
präster, bada i lika grad af honom smädade och retade, och sedan efter hvarjehanda
öden fann sin tillflykt hos Fredrik den Store i egenskap af föreläsare, om han an
aldrig af konungen åtnjöt någon synnerlig aktning. Sådan som La Mettrie själf
var, sådana äro ock hans verk, mer djärfva och frivola an betydande. Redan deras
titlar äro betecknande: Histoire naturelie de Yåme (1745), L’homme machine (1748)
och L’komme plante (1748).
Vid sidan af det myckna lättvindiga och o vederhäftiga, som denna djärfva
pioniär-litteratur har att uppvisa och som nu mestadels ar glömdt, går ett drag af lugn
vetenskaplighet och sansadt, besinningsfullt framåtskridande, som karakteriserar det
bästa af hvad det litterära och teoretiserande Frankrike, påverkadt af England, har
att uppvisa. Tyst och nästan utan tendens söker det dock på samma gång hämma
eller åtminstone hejda, farten hos den rousseauska oändligt lättvindiga och oändligt
populära radikalismen, framför allt på det sociala fältet. Denna rörelse försiggår på
det nationalekonomiska området, där som en motsats mot den af Colberts anda
besjälade merkantilismen den nya fysiokratiska riktningen framträder. Den personliga
ställning, som dess upphofsman intog, ar återigen karakteristisk för det förhållandet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
