Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPLYSNINGEN I FRANKRIKE.
361
och hängifvenhet sattes i gång af konstituerande församlingen, ja för öfrigt revolutionen
i det stora hela stannat vid negativa eller konstruktiva hvälfningar och universellt
klingande maximer om befrielse och lycka. Det skedde visserligen dess säkrare,
som den man, som vid denna tid satt inne med en i Frankrike sällsynt gåfva af
folkpsykologi och verklighetssinne, den yngre Mirabeau, blef alltför tidigt bortryckt.
Revolutionen företog ett otal experiment och fattade massor af beslut samt
förbrukade parti efter parti under brokig växling och fullbordade sålunda sitt kretslopp
och ledde till en ny despotisk csesarism. Det blef först förbehållet de följande tiderna
och en samverkan med öfriga nationer — hvilka rönte större påverkan af de nya
ideerna an af den politiska omstörtning, som började 1789,— att arbeta på lösningen
af de problem, som uppställdes under 1700-talet. De svåraste kvarstå olösta an i
dag och äro alltjämt föremål för diskussion. Den alltför stora tilltro, som de
franska upplysningsmännen hade till sina ideer, och den brist på verklighetssinne, som
därmed står i närmaste växelverkan, vållas, såsom förr antydts, — frånsedt personliga
anlag — däraf, att en gapande- klyfta öppnade sig mellan det officiella Frankrike
och den privata kritiken och oppositionen, hvilken var fullkomligt doktrinär och helt
stod utanför regeringsmaskineriet. Annorlunda förhöll det sig utanför Frankrikes
gränser. Där — äfven i vissa romanska land — var det efter midten af 1700-talet
furstarne och regeringarne själfva, som gjorde sig till målsmän för reformtankar, som
gingo hand i hand med erfarenheten, och för ett framåtskridande, som stod att vinna
genom dem bägge.
Charles Eisen se.
Världshistoria V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
