Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364 W. ONCKEN OCH E. HEYCK, FREDRIK DEN STORES TIDEHVARF.
verklighetssinne för det lands väl, som blifvit honom anförtrodt. Han ville befria
Portugal från främmande inflytande, engelskt liksom prästerligt, han ville åt det
förtryckta folket, som af de båda utländska makthafvarne utsögs, återskänka dess egna
rättigheter och låta dess krafter utveckla sig till dess egen välfärd och trefnad. På
ett enastående och oförgätligt satt ingrep Pombal personligen vid den fruktansvärda
riksolycka, som inträffade, då Lissabon förstördes genom en jordbäfning 1755.
Genom sitt outtröttliga arbete, sin beslutsamhet och klokhet afhjälpte han raskt
ögonblickets nöd, och hän inskred kraftigt mot de band af undkomna förbrytare, som
genom sina plundringar ökade den skräck, som förödelsen framkallat. Hans mest
personliga verk ar stadens återuppbyggande. Lissabon blef nu en ståtlig och
praktfull stad med breda, luftiga öppna platser och avenyer, medan det förr haft att
uppvisa ett äkta sydländskt virrvarr af trånga gränder.
Med försiktig klokhet och ihärdig seghet lyckades Pombal genomföra sina planer
mot England. Redan på Cromwells tid hade handelsfördrag ingåtts med detta land,
hvarigenom Portugal kommit i ett visst ekonomiskt beroende af detsamma, men
genom Methuenfördraget 1703 hade England bragt det därhän, att det hade sa godt som
monopoliserat Portugals hela affärslif till uteslutande nytta för sig själft; alla öfriga
land voro totalt uteslutna, och den inhemska industrien var fullkomligt kväfd.
Från sina fabriker och på sina fartyg levererade det allt, som behöfdes i
beklädnads-väg, och två tredjedelar af alla öfriga förnödenheter, och därtill kom, att engelsmän
i oerhördt antal — man beräknar dem till en half million — slagit sig ned i landet
och i sin tur bedrefvo hela den mindre affärsverksamheten. I ersättning härför
voro i England de portugisiska vinerna belagda med lägre importtull an de franska,
hvarför engelsmännen för lång tid framåt blefvo det speciellt portvinsdrickande folket;
efter portvinsflaskorna värderade man en drifven världsman efter dåtida robust
engelsk smak, en six-bottleman. Men å andra sidan hade engelsmännen hela
vinutförseln i sin hand och dikterade for vingårdsegarne ett pris, som knappt lönade
arbetet. Vidare fingo i portugisisk sjöfart ej andra fartyg användas — förutom
portugisiska — an engelska, och nationen var på allt sätt bunden vid ett system, som
faktiskt verkade som en oerhörd sugpump. Den fyllde nästan idealiskt sin uppgift
att outtröttligt leda öfver till de engelska affärsmännens kassor Portugals välstånd,
som ytterligare hade hjälpkällor i de guldlager, som efter 1700 upptäckts i Ouro
Preto i Brasilien, samt i där befintliga diamantfält. Emot allt detta öppnade nu
Pombal ett fälttåg, och han var härvid nog klok att använda medel, mot hvilka i
formellt hänseende egentligen ingenting var att invända. Af särskild betydelse
blef — äfven för produktens kvalitet och dess rationella framställning — det stora
bolaget for vinproduktion, Alto Douro-kompaniet, som af honom grundades 1757.
Detta har från den tiden reglerat förhållandet till vinodlarne; dessa fingo betaldt för
sitt arbete, och tack vare dess verksamhet nådde norra delen af landet, omkring
Oporto, åter ett raskt uppsving — låt vara att detta privilegierade kompani under
senare, förändrade tider i sin tur blifvit utsugande. Ett kommerskollegium, som
Pombal inrättade 1756, fick till uppgift att öfvervaka handeln och rätt att beröfva
en detaljhandlare rättigheten att utöfva sin näring, d. v. s. se upp med de engelska
småhandlarne och sa småningom tränga dem tillbaka. Det jättestora Brasilien med
sina rika skogar och med sin mark, som sa väl lämpar sig för odling af tropiska
och andra kolonialväxter, blef tack vare Pombal som högsta ledare för dess
världsliga förvaltning och dess kolonisation nu vida mer an förr öppnadt för ekonomisk
företagsamhet; man uppmuntrade upprättandet af själfständiga portugisiska
handelssällskap och understödde dem, och i den ar 1759 grundlagda Aula do Commercio
har Pombal skapat den äldsta af alla handelshögskolor.
Den man, som på dessa och flere andra satt sökte leda landet till lyftning och
frigörelse af dess egen idoghet, till emancipation af dess egen duglighet, var sitt folks
verklige målsman, hvilket den med jesuiterna nära förbundna adeln icke var. Han
hade från första början varit betänkt på att aflägsna hofvets oansvariga andliga
rådgifvare och öfver hufvud hela det klerikala systemet, hvilket hårdt tyngde på landet
och med afsikt höll folket i okunnighet. Vapen i händerna fick han först genom
tilldragelser, som utspelades på andra sidan Atlantiska oceanen. Det ar sålunda icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
