Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
POLITISKA NYDANINGAR OCH INRE REFORMER.
373
Neues Palais vid Potsdam, byggdt af Fredrik den Store.
förbindelse med denna makt. Återstod alltså blott vänskap med Ryssland — som
ju ej af egen drift var hans vän — för att Fredrik skulle undgå att stå isolerad,
låt vara fruktad på samma gång. För att främja denna vänskap begagnade sig
Fredrik af de bägge staternas intressegemenskap gentemot Polen; det var därför den
polska frågan blef akut.
En sak för sig är, att den långt förut existerat i Fredriks politiska planer och
önskningar; det är ju så, att i historien dylika i brokig mängd existera, långt flere
än de, som komma till förverkligande. Ett förvärf af det tyska ordenslandet
West-preussen, som blifvit polskt 1466, åt den stat, till hvilken nu Preussens krona hörde,
ett åvägabringande af territoriell förbindelse mellan de kur-brandenburgska
besittning-arne och Ostpreussen var ett önskemål, som Hohenzollrarne länge hyst; det
tillhörde traditionerna inom deras hus. Fredrik hade själf som nittonårig kronprins
skriftligt för sig framställt tanken sa, hvarigenom den fått en allmännare syftning:
»Förvärfva vi detta land (Westpreussen), sa hafva vi icke blott direkt förbindelse
mellan Pommern och Preussen, utan vi hålla också polackarne i tygeln.»
Under de ar, som följde på freden i Hubertsburg, började Fredrik af nu angifna
huvudorsaker men också på grund af en del mellankommande händelser att på
allvar sysselsätta sig med den polska frågan. Här beröres den blott, i den man
den sammanhänger med Västeuropas och särskildt Tysklands förhållanden. Ar
1769 lät han till hofvet i Petersburg ingå ett projekt af grefve Lynar,1 riktadt
mot Polen; han gjorde det med minen af en lidelsefri kritiker, som stod utanför
detsamma. Något uppmuntrande intryck gjorde förslaget icke, redan på den grund
att dess verklige upphofsman ställde sig själf tämligen likgiltig för detsamma.
Snart därefter gjorde Josef II utan att veta det Fredrik en stor tjenst, då han
utsåg åt sig och började annektera ett polskt område uppe i Karpaterna — det
gesäll- eller mästerprof, hvarmed han sökte emancipera sig från sin moder. Detta
Österrikes uppträdande drog Fredrik nytta af, och sa kom den 5 augusti 1772
fördraget i Petersburg till stånd, genom hvilket Polens första delning beslöts. Den
rättrådiga Maria Teresia grät, när hon måste foga sig efter sin son Josefs politik, men
det ena ögat blef torrt, då bytets fördelning blef klar. Hon skref till presidenten i
hofkrigsrådet, Lacy, som egentligen ledt Underhandlingarne: »Kuriren från
Petersburg har medfört det olyckliga delningsförslaget undertecknad^ Äfven för denna
stora fördel, om det ar någon, har jag Eder att tacka.» Å sin sida tänkte Fredrik
aldrig att gifva motiven för rofpolitiken mot Polen annat an deras ratta namn. Under
1800-talet hafva makterna sedan franska revolutionens och Napoleons tid vant sig
vid att taga munnen full med sådana ord som humanitet, rättvisa och folkets väl.
1 L. var en tyskfödd diplomat, länge i dansk tjenst; nu lefde han på sitt gods i Lausitz. Det
»Lynarska projektet» gick ut på landvinningar för de tre östmakterna på Polens bekostnad. Ö. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
