Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386 W. ONCKEN OCH E. HEYCK, FREDRIK DEN STORES TIDEHVARF.
och innan det nådde fram, inträffade ett bakslag, som i denna monarki naturligt
nog blef ganska häftigt: man blef betänksam och orolig inför denna snabbt företagna
omstörtning af det bestående, framstegsvännerna hejdade sig och började reflektera,
de tillbakaträngda elementen bemannade sig och samlade nya krafter. Vi gå icke
vidare in på denna reaktion. Den gynnades af en särskild faktor, som det blef den
österrikiska folkskolans sak att under den absolutistiska statens tryck ifrigt främja.
I stället för den gamla, vidskepliga vördnaden för kyrkan trädde en icke mindre
trälsinnad vördnad för förvaltningen, ämbetsmannen, hvarje yttre öfverhet; i stället
för emancipation blef det ett bortsopande af personlighet och själfkänsla. An i dag
och hur förhållandena an hafva ändrats, kan man lägga märke till drag, som erinra
härom, drag — Låt vara yttre — men dock ur kulturhistorisk synpunkt betecknande; man
tanke på det alltjämt begagnade hälsningsordet servas och alla de uttryck, som
den österrikiska artigheten tager.
An en gång sammanstötte Preussen och Österrike på politikens och krigets
fält. Denna gång var det icke Preussen, som störde lugnet. Josef II å sin sida
hyste däremot, liksom han med ifver och snabbhet ville åvägabringa statens inre
enhet, äfven djärfva drömmar om att gifva sin monarki en territoriell afrundning.
Ser man saken ur ytlig och lätt
tillfredsställd tysk synpunkt, sa
måste man medgifva, att det ar
samma tendens och logik i
kejsarens våldsamma
arronderings-planer som i hans påbud, att i
hela hans konglomerat af tyska,
slaviska och magyariska arfland
tyskan skulle blifva gemensamt
officiellt språk. Målet, som han
här sökte nå utåt, var att
förstora Österrikes besittningar i
Tyskland. Han tyckte sig varsna
ett tillfälle att förvärfva det med
Lejdebref för kringvandrande judar. hans tyska land i alla afseenden
mest närstående Bayern, att alltså
under den habsburgska örnens vingar lägga Wittelsbacharnes hufvudland, en dynastis,
hvilken århundraden igenom varit Habsburgarnes rival och fiende. Han ville icke
försumma det oförlikneligt gynnsamma tillfället, och när det första alltför hastiga
anloppet misslyckats, ville han gärna för att öfvervinna svårigheterna lemna i utbyte
de österrikiska Nederlanden. Dessa besittningar lågo långt aflägset, de utgjorde också
ett stamhåll för klerikalismen, och där hade hans reformer haft svårast att tränga
igenom. Där räcktes honom ock först att smaka den bittra dräggen i den gyllene
kalk, som hette arbete i upplysningens anda för att lyckliggöra folken: man ville
icke veta af befrielse från klerikalismen, och till sist utbrast öppet uppror.
Den 30 december 1777 afled kurfurst Maximilian Josef af Bayern barnlös.
Arfvinge var den förut omtalade kurfurst Karl Teodor af linien Pfalz-Sulzbach, tillika
innehafvare af Julien och Berg. Han hade inga äkta barn eller direkta arfvingar,
men nu ställdes i utsikt för honom af kejsar Josef, att han skulle få se sina
illegitima barn upphöjda till en betydande ställning och utrustade med ståtliga
penningtillgångar. Tillika kände han sig personligen ytterst illa till mods öfver att han skulle
nödgas utbyta den härliga Neckartrakten och dess milda luft mot den kalla, regniga
bayerska högslätten och detta Munchen, som då var beryktadt för sin osundhet och i
verkligheten ända till Ludvig I:s tid och innan Pettenkofen hygieniska åtgärder
genomförts mera var en stor by an en stad med ordnade förhållanden. Någon
starkare känsla af de förpliktelser, som åligga en regerande furste och landsherre, hade
denne sinnlige och förvekligade herre aldrig erfarit. Han ville hellre stanna kvar
bland sina pfalzare och åtnjöt bland dem en viss popularitet, därför att han lät sakerna
gå sin gång och emedan efter den reaktion, som satts i gång af kurfurstarne af linien
Neuburg, detta en gång sa kraftiga, protestantiska folk låtit invagga sig i en passiv,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
