Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLITISKA NYDANINGAR OCH INRE REFORMER.
387
belåten lojhet. Denna lojhet var det ock, som gjorde, att när det pfalziska området
öster om Rhen 1803 blef badensiskt, man var föga belåten med den milde och allmänt
vördade Karl Fredriks af Baden välgörande och skonsamma landsfaderliga reformer;
man tyckte det vara bekvämare att hafva det, som man hade det, och man dref en rent
demonstrativ kult med minnena från Karl Teodors tid. Kurfursten lät sig alltså med
otroligt lätt hjärta vinnas för Josefs planer, och de rättsliga och politiska synpunkter,
som man för skenets bevarande behöfde, var det ej svart for kronjuristerna att finna
och anlägga. Åtskilliga bayerska områden vore ursprungligen österrikiska län, och
det vore helt enkelt inte rätt, att två stora kurfurstendömen innehades af samme furste.
Knappt var Maximilian Josef förd till grafven, förr an Karl Teodor lät afsluta ett
fördrag i Wien, enligt hvilket han afträdde Nedre Bayern, Öfre Pfalz och stora stycken
af Öfre Bayern. Detta var ett under de nödtorftigaste
statsrättsliga former uppfördt förspel till en aktion,
hvarigenom Österrike skulle rycka djupt in i
Sydtyskland. Både medspelare och upprörda åskådare
kunde ej undgå att kasta blickarne öfver Bayerns
gränser och erinra sig åtskilliga tilldragelser från
äldre habsburgska tider, då Österrike, i besittning —
liksom ännu 1778 — af ansenliga områden i Schwaben
och vid Rhen, begärligt utsträckte sin hand efter
Wurtemberg. Man stod inför utsikten att se hela
Sydtyskland habsburgska de tyska ständernas
»liber-tet» tycktes hotad genom den territoriala öfvervikt,
som det hus erhöll, hvilket innehade kejsarkronan,
hela den tyska rikspolitiken kom i uppror, oöh allas
ögon, katolikers liksom protestanters, riktades
uteslutande mot den ende, som här kunde lemna hjälp,
mot Fredrik den Store.
Måhända skulle man kunna tycka, att denna
afrundning af det habsburgska området i Sydtyskland
och ett sa betydande steg till återupprättandet af en
verklig kejsarmakt i Tyskland, framför allt under en
välsinnad, upplyst, af Rom oberoende och personligen
tysksinnad härskare, skulle kunna innebära
förhoppningar om en nationell framtid för Tyskland; men
man må besinna, att Österrikes hela förhållande till
riket alltid varit af den art, att en nationell utveckling
på den vägen icke var att tänka på och att Tysklands förtroende till kejsardömet hade
slocknat. Till och med om Tyskland hade garanti för att den riktning, hvarpå regeringen
i Wien nu slagit in, skulle komma att för framtiden följas, sa var dock rikets byggnad
sa murken, att man ej kunde hoppas på att en pånyttfödelse däraf skulle kunna framgå
inifrån. Och äfven om Österrike förstorades med sydtyska besittningar, sa förblef
det dock ett riksområde, som var sa oerhördt belastadt med bihang af icke-tyska
land, att ett genomförande af den nuvarande härskarens optimistiska och ensidigt
tysk-monarkiska planer borde tyckas förbjuda sig själfva. Det ar samma tragik, som
ständigt upprepar sig i alla Josefs sträfvanden; den låg i hans läge och i den
historiska utvecklingen: endast genom upprätthållandet af en starkt personlig, centraliserad
oinskränkt makt kunde han modernisera sin af sa många nationaliteter brokigt
hopsatta stat, han måste alltså vara liberal på konservativt sätt, och när han i sin
utrikespolitik sträfvade efter ett högt mål för Tyskland, sa var han på samma gång
som förklarad tysk monark omöjlig för Tyskland.
Josefs tyska planer tillhörde en tid, då för Tysklands furstar i allmänhet den
tyska rikstanken icke innebar något förpliktande. Och om, oberoende af det tyska
rikets traditioner och snarare i motsats därtill, ett tyskt nationalmedvetande på senaste
tiden började lefva upp och söka sig frarn^ sa riktade det sina ögon och sina första
blyga förhoppningar på Fredrik den Stores stat. Till konung Fredrik vände sig ock
den wittelsbachske furste, Karl II af Pfalz-Zweibrucken, öfver hvars rätt som närmaste
Allegorisk framställning af
fursteförbundet.
Kopparstick af D. Chodowiecki.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
