Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396 W. ONCKEN OCH E. HEYCK, FREDRIK DEN STORES TIDEHVARF.
allvarligaste, hvilka på samma gång äro de, som inleda tidehvarfvet — Watteau,
Lancret, Pater dogo tidigt. Sedan bära virtuoserna på frivolitetens område titeln
peintre du rol. Hvad denna konst efter Watteau ännu har kvar ar tradition
samt en förfinad och säker teknik, och detta går nu med behag sin undergång till
mötes i Frankrike. Sedermera ar ingenting i Frankrike af konst att tala om, förrän
man kommer till revolutionens konstnärer, David och hans krets, med deras klassicistiskt,
icke klassiskt målade partiprogram; och först mycket längre fram skulle en stark,
helt och hållet ny konst uppstå, den estetiska följden af den nya lifsåskådning,
som revolutionen försökt. Däremot öfverflyttar sig till England omedelbart den
förfinade smaken på det konstnärliga målarh^indtverkets område, och sällskapslifvets
psykologi gifves här numera i konstnärlig framställning. England blir alltså an en
gång befruktadt från kontinenten, men då ju detta land icke utmärker sig för
konstnärlig originalitet, uppstår här ej någon egenartad konst, hvaremot en konventionell,
mera allmänt präglad kultur här får sin vidare utbildning. England, hvilket ju
sedan gammalt, sedan van Dycks, ja sedan Holbeins dagar, varit det förlofvade
landet för generöst betaldt porträttmåleri, bevarar också sina traditioner, och
konsten omhuldas här af de förnäme, medan den i Frankrike går under eller för
ett tynande lif i landsflykt. Det ar dessa sammanträffande omständigheter, som
framkalla detta fina, aristokratiska måleri, utöfvadt af infödda engelska konstnärer,
bland hvilka som förste och väl ock främste man Gainsborough må nämnas. Det
kompletteras sedan i sin ordning af kontinentala krafter, och af dem ar den af tyska
föräldrar födde Hoppner den yppersta.
Några årtionden närmast" kring århundradets midt förgå, och sa ar sinnlighetens
oinskränkta välde till ända. Dess tygellösa upptäckter och det raffinemang, den
bjuder, kunna icke drifvas längre, och sedan egga de ej mer. Vänden régime ar, då
den går till ända, i grund och botten icke mer moralisk an förr, men den ar mattare,
mera resignerad. Först revolutionen och thermidor skola föra fram i förgrunden
friska krafter, och då skall på detta enda område den gamla tiden lefva upp igen.
Under den korta tid, som förflyter till dess, börjar man tala om moral och dygd.
Och då blir det plats för England, där man till motvikt mot köttets tillgodoseende
medelst rostbiff lägger i den andra vågskålen pryderiet, med någorlunda godt resultat
åtminstone för den stora allmänheten. Här har man redan på grund af öfvermättnad
på köpmanna- och affärslif kommit till praktisk kult af landtlig rekreation och
landtlig sundhet; märklig ar motsatsen mellan detta reala förverkligande i England
och Rousseaus naturmänniskoidyller och fantasirika ursprunglighet i Frankrike,
hvilka tills vidare blott hafva betydelse som agitationsnummer. Tidigare hade från
England till kontinenten kommit uppslag inom den politiska åskådningen och
filosofien, nu först kommo ock dylika rörande umgängeslif och moder, och det första
man tillegnade sig var — betecknande nog, ty de äro symboler — ridstöfveln
och fracken, äfven den sistnämnda uppfunnen för ridt. Å ena sidan stöflar och
Rousseau, å den andra skor med spännen samt sidenstrumpor. Men stöfveln vinner
terräng. Den franska revolutionen förstår denna symbolik och utvecklar ur den,
med afsiktlig förgrofning, den stilrena republikanismens incroyable-kostym. Och
redan förut fattade Tyskland innebörden däraf: »klädd i stöflar, med blå frack och
gul väst» blef Werther funnen. Hans pistolskott hade gjort slut på ett lif, som
ingalunda ödelagts blott af olycklig kärlek utan ock af andra psykologiska förlopp,
honom själf halft obekanta, i sista hand af tidens jäsande, obehärskade
revolutionsanda, hvaraf han gripits.
Och sa kom nu som en rekreation for trötta själar den engelska dygden med
sitt mått af äkthet och sitt mått af hyckleri. Den nådde först öfver till Frankrike
och sedan till Tyskland, på samma vägar som förut de politiska jämförelserna och
uppslagen gått. Under sådana förhållanden gjorde Richardsons (1689—1761) romaner,
framför allt Clarissa Harlowe, ett djupgående intryck i vida kretsar. Hittills hade
romanen, enligt Diderots ord, varit en väfnad af fantastiska och frivola äfventyr.
Nu gjorde familjeromanen sitt intåg, och denna nya litteraturgren skulle länge
fortlefva. Den afsåg att höja sinnet och att behagligt leda själen in på det godas
väg; den förkunnade en sedlighet, som i verkligheten dock mera var en flack,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
