Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422 W. ONCKEN OCH E. HEYCK, FREDRIK DEN STORES TIDEHVARF.
tronskiftet erbjöd sig, göra ett försök att tillämpa de nya ideerna. När sa Turgots
namn nämndes, var Ludvig af fullaste bjärta ined. Turgot var sedan lång tid
tillbaka och med rätta högt uppburen af den allmänna meningen, och han hade som
ämbetsman haft tillfälle att i handling genomföra de moderna, humana ideerna,
som besjälade honom i fullkomlig motsats mot hans ämbetsbröder, och han blef
nu under formligt jubel af det franska folket ställd i spetsen för finansärendena.
Hur förhoppningsfull och lycklig man på grund af denna utnämning kände sig
inom upplysningens kretsar, framgår af ett bref till Voltaire från markis de
Condorcet, en ifrig anhängare af encyklopedismen och en djupsinnig förelöpare till
Comtes positivism: han kände sig, skref han, som om han redan stode under
beskydd af Englands författning. Namnet England var ju för samtidens
fransmän som en återklang af en fulländad politisk lycksalighet, och intrycket lät
sig icke det ringaste grumla, äfven om man någon gång, såsom då John Wilkes
sökte en fristad i Frankrike, fick en smula erfarenhet af den icke alltid rosenfärgade
verklighet, som England hade att bjuda.
Turgot hade såsom intendent i Limoges på många sätt varit en välgörare för ett
af Frankrikes mest försummade landskap, och han hade hittills afböjt hvarje befordran
for att kunna få fullfölja sin uppgift. Han hade för sin provins utverkat en
nedsättning i och en jämnare fördelning af la taille, afskaffat dagsverkena för
vägunderhåll, hade inom sitt förvaltningsområde infört fri spannmålshandel, alltsammans
synnerligen viktiga reformer, hvilka rubbade och korsade det härskande systemet,
men som dock genomdrefvos tack vare hans starka viljekraft. Frankrike kände
honom ock som en klarseende skriftställare på det finansiella området och
personligen som den enastående företeelsen af en högtstående ämbetsman, som ej mottog
drickspenningar af de stora tullförpaktarne. Efter ett långt samtal, som gjorde Ludvig
mycket lycklig, blef nu denne man utnämnd till generalkontrollör.
Turgot tog genast på fullt allvar itu med sitt arbete. Icke mellan alla, men
mellan flere af rikets landskap voro dragna tullgränser, hvilka förhindrade, att en
landsdel, som led brist på lifsmedel, kunde få draga nytta af öfverflödet i en annan.
Dessa afskaffades nu, tvånget att afsätta sina produkter på bestämdt ställe upphäfdes,
och handeln med spannmål och mjöl frigafs. Man kunde ju tycka, att dessa åtgärder
skulle hälsas med den största tillfredsställelse, då ju frågan om jordbrukets ställning
sedan lång tid tillbaka varit den, som tilldragit sig den största uppmärksamheten
från allmänhetens sida, och just reformer som dessa sa länge och sa ifrigt begärts och
åstundats. Men nu inträffade det typiska förhållandet, att icke den, som var belåten,
agiterade utan den andra parten. I detta fall var det intressenterna i tullarrendena
och spannmålshandlarne, och den rörelse, som från dessas sida sattes i scen, kom
ock den bekante bankiren Necker beredvilligt till hjälp med en broschyr. Han hade
som ung köpman kommit från Geneve till Paris, där han hade släktingar, och då
fransmännen ju i grund och botten mera hafva anlag för affärsverksamhet i smått an
för storstilade företag, sa hade han liksom många andra utländingar snabbt vunnit
utomordentlig framgång; han hade svingat sig upp till innehafvare af ett
bankinstitut, som på grund af sin soliditet och sina kapitaltillgångar vunnit högt anseende
och stort inflytande. Redan Ludvig XV:s hof hade han gjort värdefulla tjenster, som
också i motsvarande grad förgyllts, men hans äregirighet var ej tillfredsställd därmed.
Turgot hade sålunda som finansminister vidtagit åtgärder, hvilka i verkligheten
inneburo ett uppfyllande af landets önskningar, och mot dem var det, som en
agitation nu sattes i gång; den drog nytta af de obehag och slitningar, som åtfölja hvarje
ingripande rubbning i invanda förhållanden, och stegrades till tumult och uppror.
Sa uppstod det s. k. mjölkriget, som utbredde sig ända till Paris’ grannskap, och
som ett första varsel om kommande händelser inträngde i det kungliga palatset
hotfulla skaror, som svårligen skulle kunnat säga, hvarför de just uppretades af dessa
händelser; och det kunde redan nu hända, att då konungen från balkongen talade
till folket, hans röst helt enkelt dränktes i folkets tjut. Men Turgot red ut stormen
och höll oförskräckt fast vid sina reformer. Han upphäfde böndernas
dagsverksskyldighet, hvilken nu hufvudsakligen kom i fråga för vägarnes anläggning och
underhåll; han afskaffade skråväsendet, hvilket nu förlorat sin uppfostrande betydelse och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
