Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446 J. VON PFLUGK-HARTTUNG, REVOLUTIONEN OCH KEJSARDÖMET.
Om Voltaire varit förkunnaren af friheten, sa blef Rousseau den vältalige, fanatiske
jämlikhetspredikanten. Från hans uppfattning till kommunismen var det blott ett
steg, och det tog Morelly i sin bok Gode de la natare. Mer utbredda blefvo
Mablys skrifter. För honom var den personliga eganderätten till jord roten till allt
ondt, enär den förorsakat olikhet i förmögenhetsvillkor och däraf följande laster och
brott. Bort därför ined den personliga eganderätten och annat, som står hindrande
i vägen för jämlikheten!
Hur omstörtande an denna litteratur må hafva varit, sa får man dock ej
öfver-skatta dess verkliga inflytande. Kretsen af läsare var liten och an mindre deras,
hvilka begrepo hvad de läste. I alla händelser har den emellertid beredt väg för
revolutionen och undanröjt de hinder för den, som legat på det andliga området. Den
förlamade försvararne af det gamla, af det historiskt nedärfda, på samma gång som
den visade angriparne vägen och fyllde dem med segervisshet.
Englands inflytande har ej inskränkt sig till litteraturen utan har också i
politiskt hänseende varit af stor betydelse; detta sa mycket mer som fransmännen i
flere afseenden gjorde sig falska föreställningar om grannlandets institutioner och
förhållanden ock särskildt i dess författning sågo inbegreppet af friheten inom
konungadömets ram. Då framstod inför det förvånade ögat en ren demokrati i
Nordamerika, och det skarpt mot detsamma kontrasterande Frankrike trädde politiskt på
dess sida. Naturligtvis uppstodo härigenom förbindelser och återverkningar af
mångfaldigaste slag. Oredigt surrade ideer om frihet och själfstyrelse omkring och
upphetsade sinnena; det började höra till god ton att kläda sig på puritanskt sätt. Som
den främste målsmannen för de amerikanska frihetsidéerna framträdde den förnäme
och rike markis de Lafayette, som hade utrustat ett fartyg till de upproriskes hjälp
samt förvärfvat Washingtons vänskap och rang af general. Upplysningsmännen
hyllade honom med jubel som en republikan i handling. Vid hofvet råkade han i
ogunst, men detta ökade blott hans popularitet.
Statens och samhällets karaktär under landen régime afspeglade sig i tidens
konststil, rokokon. Den undviker hvarje rak och kraftig linie, allt går i bukter och
snäcklinier. Målarne roade sig med att på duken återgifva förnäma herdar och
herdinnor, som visserligen utmärkte sig for behagfullhet men saknade sanning; de
skildrade danser, kurtis, små kärlekshistorier. Öfverallt elegans, finhet och prakt, men
intet djup, ingen kraft, ingen äkthet.
Betraktar man det hela, sa finner man mycken onatur, många svagheter, brister
och lyten men ingalunda missförhållanden af den art, att de blott på våldsamt sätt
skulle kunnat aflägsnas. Om detta dock blef fallet, sa berodde det framför allt
därpå, alt den burgna medelklassen öfverskattade sin kraft och regeringsduglighet
samt att kronan icke förstod att göra sig till herre öfver svårigheterna.
De sista årtiondena af Ludvig XV:s regering hade beröfvat kronan all aktning
och allt anseende samt oerhördt ökat statens skuldbörda. Och detta ödesdigra arf
tillträdde Ludvig XVI, tjugu ar gammal och på intet sätt vuxen sin uppgift. Han
egde den redligaste önskan att undvika att gå på sina föregångares vägar, han visste
blott icke, hur han därvid skulle bete sig. Han var allvarlig och ärlig, men han
hade hvarken erforderliga insikter, ej heller tillräckligt af förstånd eller viljekraft.
Han var otymplig, hade svart för alt fatta ett beslut och var i medvetande om sin
svaghet misstänksam — men just därför råkade han dubbelt lätt i beroende af andra.
Frankrike hade vuxit ifrån sina föråldrade institutioner och behöfde en frisk,
skapande kraft, och i stället för detta fann det godmodighet och svaghet. Vid
konungens sida stod Marie Antoinette, Maria Teresias dotter; hon var vida mer begåfvad
an hennes gemål, ung, skön, men oförsiktig och föga bildad, och hon hörde till dem,
som vilja taga lifvet lätt. Då hon blef gift med Frankrikes dauphin, hade hon ej
hunnit längre, an att hon gjorde duktiga bläckplumpar, när hon skref. For öfrigt
var hon österrikiska, och Österrike gällde för fransmännen som arffienden. Hennes
härkomst ådrog henne misstroende och gjorde, att man uttydde till det värsta allt
hennes görande och låtande. Bägge makarne voro ursprungligen rena naturer, men
de lefde i den förgiftade luften kring Ludvig XV. I den kungliga familjen funno de
intet stöd. Ludvig XVI:s broder, grefven af Provence, var en lättsinnig tviflare och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
