Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN KONSTITUERANDE NATIONALFÖRSAMLINGEN (1789—1791),
455
Anloppet mot Bastiljen.
Samtida målning i museet i Versailles.
konungen som mot pöbeln. Vid sidan af dem rasade och hetsade talarne i Palais
Royal. Osäkerheten växte.
Allt detta sågs med blida ögon af en del af adeln, framför allt hofadeln, som ej
kunde finna sig i monarkiens nederlag utan ville göra ett försök att åter få ledningen
i sin hand. Hufvudsakligen genom inverkan från detta håll blefvo stora truppstyrkor,
särskildt värfvade utländska soldater, under marskalk de Broglies befäl inkallade från
landsorten. Men nationalförsamlingen slog larm och begärde soldaternas aflägsnande.
Konungen gjorde motstånd. Den 11 juli fick Necker sitt afsked och efterträddes af en af
drottningens konservativa vänner, den äfven i Sveriges historia bekante baron de
Breteuil, på sin tid franskt sändebud i Stockholm; med stöd af Broglie som
krigsminister skulle denne träffa sina mått och steg. Framgången blef kort.
Underrättelsen om truppsammandragningen och Neckers aflägsnande åstadkom
en fruktansvärd storm i Paris, l eldande tal kallade Camille Desmoulins till vapen,
tusentals människor råkade i rörelse, skymfade och utöfvade våldsamheter mot det
schweiziska regementet, hvaremot en del af franska gardet förbrödrade sig med dem.
Ansatt från alla håll af den brusande massan och i saknad af order utrymde
befälhafvaren under natten Place Louis XV, som han hittills hållit besatt. Detta var den
afgörande händelsen; konungens svaghet och obeslutsamhet förlamade alla
regeringens åtgärder, nationalförsamlingen upphetsade sinnena ännu mer utan att inse, att
Parispöbeln höjde sig öfver dem bägge och gjorde politiken till gatans, ja
rännstenens sak. Under stormklockans dån plundrade upproriska skaror stadshuset (Hotel
de Ville)’ och vapenbutiker, öppnade fängelserna, brände tullbarriärerna och angrepo
hatade borgares hus. Då statens myndighet låg nere, ryckte riksdagselektorerna och
några medlemmar utaf stadens råd ledningen till sig, valde ett ständigt utskott och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
