Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472 J. VON PFLUGK HARTTUNG, REVOLUTIONEN OCH KEJSARDÖMET.
roriska, som närmade sig, var till en början ganska ringa. Men hans hållning
förstörde allt. Istället för att försvara sig lemnade den förskrämde mannen sin bostad
och sökte skydd hos nationalförsamlingen. De nationalgardister, som förblifvit
trogna, aflägsnade sig likaledes, slutligen voro blott schweizarne och några frivilliga
kvar. Mot dessa vältrade sig växande massor i täta skaror. Schweizarne aflossade
två salvor, gjorde ett utfall och rensade karusellplatsen. Ställningen var sålunda ej
ogynnsam, då Ludvig, full af ängslan, af nationalförsamlingen lät afpressa sig
befallningen, att schweizarne skulle inställa skjutningen och utrymma slottet. Detta
betydde, att hans lifgardister prisgåfvos. De blefvo nedgjorda eller tillfångatagna.
Åt dessa schweizare, hvilka ehuru republikaner och främlingar, med soldaters trohet
dogo for en konung, har Thorvaldsen egnat ett härligt minnesmärke i Luzern
(Lu-zernlejonet). Knappt voro ingångarne till Tuilerierna tillgängliga, förrän pöbeln
trängde in, ödelade och mördade.
Under dessa larmande tilldragelser höll nationalförsamlingen öfverläggningar.
Endast 284 medlemmar voro tillstädes. Man beslöt, att ett konvent skulle
sammankallas för att besluta om landets öde, att, tills det hann att sammanträda,
konungamakten skulle vara suspenderad, att Ludvig och hans familj skulle få sin bostad i
Luxembourgpalatset och att en guvernör skulle tillsättas för dauphin. En ny
ministär valdes; dess medlemmar voro alla girondister utom Danton, som ingick i
den i egenskap af justitieminister. I och med beslutet om allmänna val till
konventet var församlingen i själfva verket afdankad. I dess ställe trädde det
revolutionära kommunalrådet, som kräfde republik och lät inspärra konungen och hans
familj i det gamla Tempeltornet. Ett skede i revolutionens historia var till ända;
den »hänsynslösa» omstörtningens tid tager sin början.
Dessa händelser hade utspelats mot landsortens vilja och mot flertalet parisares.
20,000 fransmän förbundo sig till att komma in med en petition i motsatt syfte.
Men en ledare saknades. Lafayette var den ende, som kunde komma i fråga i denna
egenskap, ty han hade arméen på sin sida. Om han snabbt ryckt mot Paris och
skingrat »patrioterna», sa skulle nationalförsamling och nationalgarde med visshet
slutit sig till honom. Men han var ej den hänsynslösa handlingens man. Han
nöjde sig med att söka göra sig till medelpunkt för den monarkiska rörelsen i
landsorten. Han förmådde därför myndigheterna i Sedan att offentligen protestera mot hvad
som skett och lät trupperna an en gång aflägga ed på författningen. Beslutsamt
upptogo hans motståndare den kastade handsken och förklarade Lafayette afsatt.
Han kände nu marken svikta under sina fötter och visste ingen annan utväg an att
med 21 likasinnade officerare fly öfver gränsen. Han föll i händerna på österrikarne,
hvilka kastade honom som politisk förbrytare i fängelse. Han satt inspärrad
till 1797 och hade därunder tid att reflektera öfver allt det fördärfbringande och
halfva, som utmärkt hans verksamhet.
En snillrik historieskrifvare har på följande satt skildrat de förvirrade
förhållanden, som rådde i Paris: »En godhjärtad men kraftlös monark — en i lyckans
dagar obetydlig, först i olyckan stor drottning — prinsar af det kungliga blodet, som
tigga om att få blifva upptagna i jakobinklubben — bärare af stolta namn, som lemna
konungen i sticket — gunstlingar till massan, men med furstliga passioner —
af-sigkomna slösare — äregiriga gåpåare — misskända genier — knäckta existenser
— högtsträfvande kvinnor — män i kjolar — oförbätterliga ideologer —
ränksmidan-de realpolitiker — och alla, alla fika efter massans gunst — massans, som, ännu i
går i stoftet, i dag på tronen ögonblickligen lägger i dagen nyckfullheten, fåfängan
och grymheten hos en asiatisk despot».
Med Lafayettes flykt var faran från landsortens sida försvunnen — den saknade
nu en ledare — och med rasande fart gick det utför. Visserligen fortgingo
nationalförsamlingens öfverläggningar, men makten låg hos »kommunens generalråd»,
som det nya, kompletterade, kommunalrådet kallade sig. Det bestod af 288 obskyra
personager och leddes af Robespierre och Marat, hvilka efter den 10 augusti
inträdt däri, samt justitieministern Danton.
Af dessa var Danton den ojämförligt mest framstående. Med sin jättelika, starka
men redan förstörda kropp, med sin tordönsstämma och sitt imponerande uppträ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
