Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480 J. VON PFLUGK-HARTTUNG, REVOLUTIONEN OCH KEJSARDÖMET.
saknade de beslutsamhet, enighet, klart förutseende och hänsynslös kraft, egenskaper,
som just voro utmärkande för jakobinerna. Den girondistiska ministären Roland
måste afgå och ersattes af ett hofsamt kabinett af obetydliga hedersman. Till dess
stod utsåg konventet ett »allmänt försvarsutskott», hvilket emellertid liksom ministären
snart föll sönder. Ett annat medel att försäkra sig om makten trodde sig girondisterna
finna i en ny författning. Ett förslag till en sådan framlades den 15 februari. Det
var 1791 års anda, som däri gaf sig till känna. Men jakobinerna satte sig med
förbittring däremot och lyckades omintetgöra det. Då tycktes girondisterna i Danton
kunna erhålla en bundsförvant, hvilken egde hvad de saknade,
organisationsförmåga och samvetslös handlingskraft. Hittills hade han tillhört den yttersta vänstern
men sedan som minister insett, att slagord och uppviglingsarbete måste leda till
fördärf, man måste hålla tillsamman hemma och söka bundsförvanter utomlands. På detta
sätt kom han att omfatta girondisternas åskådning. Lyckades han och de att komma
öfverens, sa skulle de moderates alla slumrande krafter kunna sätta frukt i
storslagen handling. Men girondisterna fruktade den väldige folktribunen och afvisade
hans närmande. Mot sin
vilja såg han sigåterträngd
öfver till jakobinernas sida,
och detta blef ödesdigert
— för honom och
girondisterna.
Helt annorlunda gick
bergpartiet till väga. Det
lyckades få Pache vald till
mar i Paris och
begagnade sig af hungersnöden
till att åter upphetsa
massan mot de bättre lottade,
till att framställa fordran
på låga lifsmedelspris
genom statens ingripande och
till att skrämma konventet
genom masspetitioner från
det suveräna folket. Sin
hufvudstyrka egde partiet
i kommunalrådet; detta
hade till sitt förfogande
utom den revolutionära
hären ett slutet revolutionärt
sällskap och de
fullständigt organiserade
»knyt-näfvarnes män». Kunde
det genom den
mångför-grenade jakobinklubben
öfverallt förskaffa
ledningen åt de sina, sa vore det
i besittning af en
allsvål-dig styrelsemakt. På detta
arbetade man. Marat
manade till plundring, och en
sådan sattes mycket riktigt
i verket, den 25 februari.
Saken gick sa galant, att
kommunalrådet numera
kräfde förbud mot
agio-tage, krig mot egendomen
och girondijsternas hufvud.
Den med konstlade medel åstadkomna upphetsningen stegrades på gijund af
händelserna i nordöst, där de utländska fienderna segerrikt framträngde, och i väster, där
bönderna i Vendée reste sig. Ett virrvarr af lidelser rasade i Paris.
Då grep Danton in. Den 8 mars hade han återkommit från den i fullkomlig
upplösning stadda arméen i Belgien, och han fordrade nu en stark nationell regering
omedelbart genom konventet. An en gång afvisad af girondisterna, slöt han sig till
Robespierre, som hellre ville regera genom konventet an genom det tarfliga
kommunalrådet. Genom deras gemensamma bedrifvande sändes konventskommissarier till
departementen för att påskynda rekrytutskrifningarne; for egen del sökte Robespierre
få tillsalt ett revolutionstribunal med nästan oinskränkt makt för att sålunda lägga
girondisterna under bilan. Ännu lyckades dock ej detta; den domstol, som inrättades,
fick en tämligen begränsad myndighet. För att stoppa till munnen på de parisiska
skrikhalsarne förkunnade konventet grundsatserna om ratt till arbete, fördelning af
kommunernas fastigheter och progressiv beskattning. Öfver hela Frankrike
upprättades revolutionsutskott, hvilkas polisgodtycke allt blef underkastadt. Det
»allmänna försvarsutskottet» erhöll en vidsträcktare befogenhet och blef den 25 mars
ordnadt som en stadigvarande institution. Där härskade girondisterna och Danton.
Ingenting hade nu varit naturligare, an att dessa ändtligen slutit sig tillsamman, sa
mycket mer som jakobinerna allt häftigare trängde framåt. Men girondisterna trodde
s g om att kunna reda sig ensamma, och när general Dumouriez’ affall inträffade,
Konung Ludvig XVI på »lyktan».
Anonymt samtida kopparstick.
Anspelning på det revolutionära ropet
»A la lanterne!» (Häng honom!).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
