Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET YTTRE KRIGET (1792 —1795).
501
Kanonaden vid Valmy
den 20 september 1792.
Kopparstick af Cazenave
efter en teckning af Harlinet.
utan inre styrka. Sex krigsministrar aflöste hvarandra under sex månader, och en
okunnig församling, som saknade fackinsikter, blandade sig ständigt i ledningen. Om
Frankrike likväl räddades ur faran, sa var det mindre dess förtjenst an fiendernas.
Fienderna voro två, och till på köpet två, som hittills afundsjukt bekämpat
hvarandra. Detta alstrade misstroende och missförstånd och verkade förlamande. Därtill
kom, att de ledande statsmännen sträfvade åt olika håll; på ena sidan blickade man
åt väster, på andra sidan åt öster. Preussen ville ej alltför starkt engagera sig i det
franska kriget, då det förutsåg, att dess trupper skulle komma att behöfvas i Polen;
Österrike å sin sida fruktade, att om Preussen vunne betydande framgångar mot
revolutionen, grannen skulle blifva for stark. Dessutom lemnade hararne och an
mer befälhafvarne mycket öfrigt att önska. Det preussiska infanteriet och kavalleriet voro
tillfredsställande, men artilleri och ingeniörtrupper efterblifna. Generalstaben,
truppernas utbildning och ledningen — allt hade stelnat i traditionerna från Fredrik den
Stores tid. Till namnet stod konungen i spetsen för hären, men han saknade militär
sakkunskap och hade därför lemnat det verkliga öfverbefälet åt hertigen af
Braunschweig. Konungen var rask och fantastisk, hertigen gammal, långsam och
betänksam; båda befunno sig i högkvarteret, och sa uppstodo split och oreda. Den
österrikiska hären åter saknade penningar och proviant, dess generaler voro medelmåttiga
hufvud och fingo sina order från Wien. Och till råga på allt kommo emigranternas
intriger, som bidrogo att öka förvirringen. Hade de förbundne med sina duktiga
armeer helt enkelt kastat sig öfver fienderna, innan de ännu voro färdiga, sa skulle
de säkerligen spridt dem för alla himmelens vindar. Men detta skedde ej. De läto
fransmännen få god tid på sig, de gjorde det möjligt for dem att hemta sig från sin
första förskräckelse och vinna inre fasthet. Linietrupperna återvunno sin gamla
duglighet, de frivillige från 1791 förvandlades inom kort till brukbara krigare, och båda
elementen smälte samman till ett enhetligt, demokratiskt helt, fylldt af själfkänsla
och nationalstolthet.
Först uppträdde preussarne vid Rhen, där hertigen af Braunschweig under påverkan
från emigranternas sida motvilligt utfärdade ett manifest, som egentligen hotade hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
