Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
518 J. VON PFLUGK-HARTTUNG, REVOLUTIONEN OCH KEJSARDÖMET.
folket önskade tillbaka. Denna rörelse kunde direktoriet sätta en damm för genom
lagen af den 25 oktober 1795, som innehöll de strängaste bestämmelser emot de
hatade prästerna. De tillämpades visserligen ej, men statsstrecket i september 1797
utsatte alla präster för en verklig fara. Bredvid den katolska kyrkan stod den
konstitutionella eller nationalkyrkan, men den rönte ej synnerlig tillslutning och tynade
bort. Då försökte direktorn Laréveillére att stifta ett nytt religionssamfund,
»theo-filantropernas». De tillbådo Gud i naturen, profvade samvetena, höllo predikningar,
läste frisinnade filosofiska skrifter och fasthölle vid dop-, bröllops- och
begrafnings-ceremonier. Någon större betydelse fick ej den nya religionen.
Äfven med emigranterna sysselsatte sig direktoriet. I hvarje kommun skulle en lista
öfver dem upprättas. Hvar och en, som stod uppförd på en sådan, drabbades af
förvisning och förlust af sin egendom, och medlemmarne af hans familj förlorade sina
medborgerliga rättigheter. Vid vissa tider upptogo dessa listor öfver 100,000 namn
— de flesta buros ej af verkliga emigranter -— medan listorna på släktingarne
upptogo åtminstone 300,000. Uppförandet af namnen gestaltade sig till ett ofog utan
like. Men olyckan ville, att vidtgående stats- och privatintressen sammanhängde
härmed. Därför vågade ej ens de författningstrogne att afskaffa listorna utan sökte
blott att begränsa dem, men vid den härskande strömningen i motsatt riktning
lyckades ej heller detta. Strykningen från listorna tillkom hufvudsakligen Barras och
justitieministern Merlin, hvilka rättade sitt handlingssätt efter de penningbelopp, som
stuckos till dem. En sammansvärjning, som fick namn efter abbé Brottier,
upptäcktes genom förräderi.
Ett motstycke till emigranterna utgjorde anhängarne af den yttersta vänstern,
hvilka, äfven de, ansågo, att förhållandena voro alldeles omöjliga, men af den grund,
att det alltjämt gafs rika och fattiga, styrande och styrda. Den, spm framför andra
förde deras talan, var Gracchus Babeuf, en ung, omogen, äregirig man med
tvifvel-aktiga föregåenden. Han kastade sig in i oppositionens led och blef grundläggaren
af den moderna kommunismen eller gällde åtminstone som sådan, ehuru han
egentligen blott ville i teori omsätta de faktiska förhållandena under skräcktiden. Enligt
hans lära ar jämlikheten grundvillkoret för mänsklig tillvaro. Källan till olikhet
ligger i den enskilda eganderätten; den måste alltså afskaffas och all egendom
öfverlåtas åt samhället. Äfven kroppsarbetet måste ordnas efter jämlikhetens grundsats.
Begagnandet af klingande mynt skall vid lifsstraff förbjudas. Barnen skola tagas från
föräldrarne och uppfostras i staten tillhöriga anstalter, städerna skola förstöras, man
skall bo i byar. Dylika åsikter framställde Babeuf med journalistisk färdighet i
flygskrifter och i sin tidning Tribun du peuple, och hans ord ljödo förföriska for
^nånga, som ej voro gynnade af lyckan. I Pantheonklubben — en afläggare af
jako-binklubben — funno de eko, och sa bildades ett »samfund af likar». En liflig
agitation och otillfredsställande förhållanden främjade rörelsen, och på våren 1796 trodde
sig ledarne kunna räkna på 16,000 handfasta karlar. De trädde i förbindelse med
polislegionen i Grenelie, och dag utsattes för upprorets utbrott. Men
sammansvärjningen förråddes, och flere häktningar företogos. Nu försökte partiet nå ett resultat
med tillhjälp af ett regemente dragoner. Men äfven detta försök misslyckades,
och det slutade med att upphofsmännen straffades. Babeufs hufvud föll under bilan.
Det tyckes nästan, som Barras, kanske också Rewbell, haft förbindelser med de
Sammansvurne. Rättegången gaf anledning till vilda brandtal.
I mars och april 1797 egde första omsättningen rum inom direktoriet och
lagstiftande kåren. Nyvalen gåfvo de författningstrogne en lifskraftig majoritet i råden,
och denna valde i Letourneurs ställe Barthélemy till direktor. Barthélemy, den
egentlige upphofsmännen till freden i Basel, var en ärans man men utan synnerlig
erfarenhet i regeringsangelägenheter och utan den panna af järn, som kräfdes i hans
ställning. Han slöt sig till Carnot. Den konstitutionella majoriteten i råden
sönderföll i ett högerparti och en center. Det förra behärskade de femhundrades råd, valde
här Pichegru till president och bildade Clichyklubben. Det kräfde fullständigt
upphäfvande af den revolutionära lagstiftningen. I de gamles råd hade centern ledningen;
den arbetade på en successiv återgång till ordnade förhållanden. Utom dessa bägge
partier fanns direktors- eller konventspartiet, hvilket i sin tur sönderföll i en center och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
