BREF FRÀN GENERAL BONAPARTE TILL HANS GEMÀL JOSEPHINE. den 4 prairial âr IV (23 maj 1796). (Originalet tillhôr herr Geheimer-Justizrat G. R. Lessing i Berlin.) OMSKRIFT. Joséphine Milan le 4 prereaL point de lettres de toi depuis le 18. Je recois un courrier parti le 27 de paris et je n'ai point de réponse point de nouvelles de ma bonne amie. M'auroit elle oublie? ou ignoreroit elle qu'il n'est point de plus grand tourment que de ne pas recevoir de lettres del suo dolce amore. — L'on m'a donné ici une grande fête. 5 a 600 jolies et élégantes signore cherchoient à me plaire mais aucune ne te resembloit, aucune n'avoit cette phisionomie douce et mélodieuse qui est si bien gravée dans mon cœur. Je ne voyois que toi, je ne pensois que toi cela me rendit tout insuportable et une demie heure après y être entre je me suis en allé me couchant tristement et me disant voyla cependant vuide la place de mon adorable petite femme. Viens tu? Ta grossesse comment va elle? ah! Ma belle amie ai bien soin de toi, soye gaie prend un peu de mouvement ne t'aflige de rien n'ai aucune inquiétude. Dans ton voyage va a bien petites journées. Je me figure sancesse te voir avec ton petit ventre cela doit être charmant. — Mais ces vilains mal de cœur es que tu en a encore? Adieu belle amie pense quelquefois a celui qui pense sancesse a toi. A la citoyenne Bonaparte Rllt Rue Chantreine N:o 6 a Paris. * ÖFVERSÄTTNING. Josephine! Milano den 4 prairia1' Intet bref från dig sedan den 18. Jag har just nu mottagit en kurir, som reste den 27 från Paris och har ej fått något svar, ej några underrättelser från min kära vän. Skulle hon hafva glömt mig? Eller skulle hon inte veta, att det inte finns större lidande an att inte få något bref del suo dolce amore. — Man har här ställt till en stor fest för mig. Fem, sexhundra vackra och eleganta signoror sökte behaga mig, men ingen var lik dig, ingen hade detta ljufva och stämningsfulla ansikte, som ar sa djupt prägladt i mitt hjärta. Jag såg endast dig, tänkte endast på dig. Detta gjorde mig fullkomligt odräglig, och en half timme sedan jag kommit, aflägsnade jag mig och gick helt bedröfvad till hvila och sade till mig själf: se, platsen ar tom, där min tillbedda lilla hustru skulle ligga. Kommer du? Hur går det med din grossess? Ack, min söta vän, var mycket rädd om dig, var glad, ror på dig en smula, lägg ingenting på sinnet, var inte orolig! När du far, sa gör dagsresorna mycket korta. Jag inbillar mig ständigt, att jag ser dig med din lilla mage — det måste vara mycket näpet. Men de där otäcka kväljningarne — har du sådana ännu? Adieu, söta vän, och tänk någongång på den, som ständigt tänker på dig. Till medborgarinnan Bonaparte, Rut Rue Chantreine N:o 6, Paris. *