Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSULATET. YTTRE POLITIK. 555
första förskräckelsen och sammandrog sina stridskrafter vid Alessandria. I sista
ögonblicket föll Genua; dock erhöll Masséna med sina återstående 8,000 man fritt aftåg.
Han förde dem till Bonapartes vänstra flygel under Suchet och ryckte framåt i
förening med honom. Hotad från två sidor, måste Melas lata en del af sin här göra
front mot Suchet. Resten, omkring 40,000 man, ville Bonaparte tillintetgöra. I
saknad af erforderlig öfverblick öfver ställningen och af farhåga, att österrikarne skulle
kunna undkomma söderut, splittrade fransmännen sig i tre afdelningar, just som
Melas gick lös på dem. Sålunda kom denne att den 14 juni vid Marengo med hela
sin styrka stöta på fiendens center, som han efter sex timmars strid kastade öfver
anda. Förgäfves ilade Bonaparte dit, på eftermiddagen voro österrikarne herrar
öfver slagfältet. Melas trodde, att nu blott förföljandet återstod, och red uttröttad
och lätt sårad tillbaka till Alessandria. Då inträffade Desaix från Novi med 6,000
man friska trupper och kastade sig mot den framträngande fienden. En förbittrad
strid börjar, Desaix faller dödligt sårad, segrarne råka i oordning, en lucka uppstår,
i hvilken Kellermann beslutsamt och raskt kastar sitt tunga kavalleri.
Österrikarne äro hejdade, en panisk skräck griper dem, i vild flykt storma de bort.
Österrikarnes förlust uppgick till 9,000 man, fransmännens till 7,000; Melas
hade förlorat en drabbning, för ögonblicket ingenting annat. Men nu var det hans
ålder, som gaf utslaget. Under intryck af den plötsliga omkastningen föll han ihop.
Redan efter två dagar slöt han en vapenhvila, hvarigenom visserligen fritt aftåg
beviljades honom, men alla frukter af Suvorovs segrar gingo förlorade. Slugt skref
Bonaparte till kejsar Frans: »Om E. M:t önskar fred, sa kan den lätt erhållas.»
Därpå ordnade han snabbt landets angelägenheter, lemnade öfverbefälet åt Masséna
och ilade till Paris, smyckad af segerns lager.
Thugut satte sig emot en öfverilad fred, ehuru äfven i Tyskland händelserna
förlöpte olyckligt. Här hade Moreau trängt sin motståndare allt längre tillbaka och
besatte Munchen. En vapenhvila ingicks, och förhandlingar inleddes i Paris, där
den durkdrifne Talleyrand aflockade sin österrikiske motpart ett utkast till
fredsfördrag på grundval af Campo Formio-fredens villkor. Men det förkastades i Wien.
Thugut begärde och fick sitt afsked, Ludvig Cobenzl och Colloredo öfvertogo
ledningen af ärendena. Mellantiden hade Österrike begagnat till sa betydande
rustningar, att det åter kunde uppställa en fältarmé på 130,000 man. Öfver denna fick
den oduglige ärkehertig Johan befälet. Han grep till offensiven men blef den 2
december plötsligt i sin tur angripen af Moreau vid Hohenlinden och fullkomligt
slagen. Fransmännen ryckte mot Wien, hvilket samtidigt hotades från Italien. I
detta trångmål ingick kejsaren den 25 december på fredspreliminärerna i Steyr,
hvarpå den 9 februari 1801 den definitiva freden i Lunéville följde.
Bonapartes ställning hade märkbart förbättrats; han hade till och med trädt i
förbindelse med Preussen och Ryssland och kunde därför uppställa fordringar. Han
begärde Rhen och Adige som gränser och erhöll bägge. Cobenzl benämnde freden
förskräcklig, men han såg ingen utväg. Redan den 6 mars gaf Tyska riket sitt
bifall till uppgörelsen, som kostade det 3l/z millioner invånare. Genom kejsar Pauls
bemedling erhöll Neapel en dräglig fred; dock måste det spärra sina hamnar för
engelsmännen. Då redan förut Spanien var vunnet, kunde en spansk-fransk här tvinga
Portugal att bryta med England. Å andra sidan kände sig tsaren förolämpad på
grund af Maltas eröfring, då han var Malteserordens stormästare. Han lade därför
beslag på all engelsk egendom i Ryssland och förnyade i december 1800 med
Sverige och Danmark den väpnade neutraliteten mot England, hvilken Preussen
sedan tillträdde. Detta besatte till och med på Napoleons uppmaning det med
Britannien förenade Hannover, hvarigenom Elbe, Weser och Ems undandrogos
handeln på öriket.
Hvilken förändring i det politiska läget! Ännu 1799 befann sig hela Europa
under vapen mot Frankrike, och just detta Frankrike stod nu med en makt, som
sträckte sig vida, i spetsen för fastlandsmakterna mot England. Och ej nog med
att England var isoleradt; Bonaparte beslöt äfven att samla en flotta i Kanalen och
angripa det. Visserligen tryggades det for ögonblicket genom sitt läge och sin
sjömakt och förmådde ersätta hvad det förlorade i Europa genom att skaffa sig be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
