Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
560 J. VON PFLUGK-HARTTUNG, REVOLUTIONEN OCH KEJSARDÖMET.
dande och sätt var soldatens, hans omgifning och hela statsväsendet hade ett
militäriskt snitt. Vid sidan af arméen verkade en centraliserad, osjälfständig
ämbetsmannakår och en lydig kyrka, och upphöjd öfver alla tronade otillgängligt det
kejserliga majestätet, i hvars tjenst det hela stod och efter hvars storhet allt var
afpassadt och tillskuret. Bredvid kejsaren fanns intet, och nedom honom blott en
likformig massa af undersåtar. Med demonisk trollkraft fängslade han nationens
blick liksom en djurtämjare det vilda djuret. Vida hårdare lag trycket an på den
oduglige men välmenande konung Ludvig XVIis tid.
De mera omfattande förhållandena kräfde mera omfattande prestationer, och
Napoleon var mannen att med snillets arbetstörst utföra dem. Likväl nådde han
blott närmelsevis sina syften. Hvad han på ett hall skapade, det fördärfvades på
ett annat genom hans alltmer stegrade eröfringspolitik och fastlandsspärrningens
alltmer tyngande börda. Frankrikes lycka och dess härskares omättlighet bildade
motsatser, som oupphörligt kämpade mot hvarandra. Frankrike behöfde fred, men
kejsarens lifsluft var kriget. Redan dettas förnyade utbrott 1803 förorsakade djup
misstämning; denna växte 1805, men de glänsande framgångarneooch de fördelar,
som vunnos på de besegrades bekostnad, bragte den till tystnad. Ar 1806 hade det
gått därhän, att till och med segrarne vid Jena och Auerstädt gjorde föga intryck.
De exempellöst stora vinster, som gjordes genom freden i Tilsit, verkade åter en
omkastning, men blott därför att man häri såg en borgen för en varaktig fred. Napoleon
gjorde allt för att bevara och befästa denna tro hos nationen.
En af de besvärligaste och viktigaste angelägenheterna var finansfrågan, för hvars
lösning i hufvudsak två utvägar erbjödo sig: man hade att begagna sig af nationens
skatteförmåga och af krigen. Redan 1804 inträffade en svår penningkris, hvarunder
»de förenade köpmännens sällskap» lemnade statskassan förskott, för hvilkas täckande
Frankrikes bank utgaf sedlar, som slutligen gingo upptill 141 millioner. Lyckligtvis
inbragte det österrikiska kriget kontanter; kejsaren ingrep beslutsamt, stödde banken
och satte den åter i stånd att göra sina utbetalningar. För att förekomma dylika
händelser blef den 22 april 1806 banken ställd under statens kontroll, dess kapital
ökadt och slutligen tillåtelse gifven, att i landsorten filialer finge upprättas. För
öfvervakande af statshushållningen fungerade nu en högsta räkningekammare. De
direkta skatterna förblefvo i allt väsentligt oförändrade, dess mer ökades de indirekta.
Skatteförvaltningen gick hänsynslöst till väga, ty staten behöfde penningar i alltmer
ökadt mått. Då missförhållandet mellan inkomster och utgifter blef olidligt, höjde
kejsaren 1813 skatterna genom ett enkelt påbud.
Inkomsterna ökades starkt genom bidrag utifrån; dessa utgjordes af
krigskontri-butioner och af förvärf, som kejsaren för sin del gjorde anspråk på i besegrade
land. Alla dessa tillgångar bildade en särskild fond, sona inrättades 1805 och bar
namnet Domarne extraordinaire. Kejsaren ensam förfogade öfver denna liksom
öfver den till mer an 25 millioner francs uppgående »civillistan» samt öfver
kronogodsen. Ur sagda reservfond utgingo utgifter för krigen, för härens underhåll i fält,
belöningar till soldaterna, pensioner, donationer till dem, som upphöjdes till adliga
värdigheter, anslag till offentliga arbeten, summor för täckande af statsbrist o. s. v.
Sålunda fanns vid sidan af den offentliga statsregleringen en hemlig, som stod i
mycket nara sammanhang med den förra. Den offentliga blef naturligtvis ganska
vilseledande; en statsbrist blef synbar endast vid tillfälle af ett olyckligt krig. Ar 1813
uppgick den till 175 millioner.
Det skenbarligen gynnsamma finansiella Jaget möjliggjorde stora offentliga arbeten.
Framför allt byggdes vägar och Chausseer, Ar 1811 funnos 229 hufvudvägar, af hvilka
30 utgingo från Paris till de aflägsnaste trakter af riket, till och med öfver Mont
Cenis och Simplon. Likaså byggdes broar och kanaler, sumpmarker torrlades,
ut-dikningar företogos, hamnar — särskildt Cherbourg och Antwerpen — utvidgades
och befästes; däremot slopades de flesta fästningar i det inre af landet utom några
vid rikets gamla gränser.
Särskild omsorg egnade kejsaren hufvudstaden. Paris skulle vara icke blott
Frankrikes utan världens medelpunkt. Det blef ett eget departement, i staden
och dess omnejd blefvo härskarens palats nyrestaurerade, först och främst kejsarens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
