Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KEJSARDÖMET. FRANKRIKES INRE UTVECKLING.
567
matematiker och astronomer,
som Lalande, Lagrange —
mest verksamma dock under
en föregående tid — Laplace,
Legendre, Arago m. fi. höra
till alla tiders främsta. Inom
zoologien glänste Cuvier och
Lamarck, inom den
jämförande anatomien Geoffroy
Saint-Hilaire och Lacépéde, inom
medicinen Bichat.
Inom de sköna konsterna
alstrades likaledes betydande
verk, om man an jämväl här
på det hela saknar högre flykt
och utpräglade personligheter.
Teoretiskt rörde man sig i två
riktningar, en klassisk och en
Parisisk dräktbild från
kejsardömets tid.
naturalistisk eller liberal. Den
förras mest framstående
representant var Quatremére de
Quincy, som 1805 utgaf sin
essay öfver »Idealen» den
senare hade sin ledare i
Éméric-David, hvars undersökning
angående bildhuggarkonsten
likaledes utkom 1805. Ingen
af dem utgick från naturen,
från konstnärens egen
iakttagelse, utan bägge ställde
klassicismen i förgrunden, den
ene fullständigt, den andre
villkorligt. Liksom på det
politiska området betonas
också inom konsten det gifna,
det förhandenvarande.
Konstindustriella föremål i empirestil. Efter original i slotten i Fontainebleau och i Stora Trianon.
Ur motsatsen mellan bägge
riktningarne och ur smakens behof uppstod en kejsartidens stil, som vida mer
karakteriserar perioden, an den förskrämda litteraturen kunde. Efter mönstret af
kejsardömet själft var dess konststil — empiren — stel, högtidlig, prålande, kall och torr.
Den följde antika förebilder, som den lämpade efter sina ändamål. Öfverallt gjorde
den sig gällande: i en tafla af David, i en uvertyr af Méhul, i skådespelaren Talmas
hjälteframställningar, i en afhandling af Fontanes och sa utefter hela linien ända till
porslinstallrikar och koppar, bronsljusstakar, stolar, skrin, skåp och dräkter.
Napoleon själf var en alltigenom okonstnärlig natur, men han behöfde konsten för att
åstadkomma prakt och ståt. Då hela kejsardömet egentligen blott var ett upplifvande
af det romerska väldet, sa bildade den antikiserande empirestilen en naturlig
beståndsdel däri; en betecknande afvikelse konstaterar man lätt däri, ätten Trajani och Hadriani
tid nådde högst i byggnadskonst och skulptur, Napoleons i konsthandtverk och måleri.
Inom byggnadskonsten märker man i allt högre grad, hur antiken efterbildas;
det sker utan egentlig själfständighet med en
dragning åt det kolossala och det ändamålsenliga.
Ett antikt tempel kallade man Börsen, en
Tra-janikolonn och en triumfbåge förhärligade
arméen. Särskildt svag visade sig byggkonstnärens
medhjälpare, skulptören. Däremot åstadkom den
dekorativa konsten framstående alster, särskildt
i de praktfulla palats, i hvilkas guld- och
färg-prunkande rum dyrbart smyckade herrar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
