Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PREUSSEN OCH RHENFÖRBUNDSSTATERNA. 593
skoltvång infördt. Dugande krafter kommo från utlandet eller arbetade sig fram
bland landets egna barn; bland andra må nämnas filosofen Schelling, filologen
Thiersch, rättsläraren Savigny, stenografen Gabelsberger. Den ärlige Westenrieder
uppkastade den frågan, om landet kunde fördraga sa mycket ljus på en gång.
Tyngre an öfver Bayern hvilade härskarens hand öfver Wurttemberg. Där regerade
konung Karl, en spirituell, högt begåfvad men nyckfull och våldsam furste. Äfven
han skapade moderna statsinrättningar, hvari hans karaktär gaf sig till känna på ett
obehagligt sätt. Tillika sökte han framhäfva sin nya värdighet genom att uppträda
med ståt och stora later.
Den typiska staten var konungariket Westfalen, som var helt tillskuret efter franskt
mönster. Det hade tillskapats efter freden i Tilsit och var sammansatt af en mängd
olika områden mellan Rhen och Elbe samt regerades af Napoleons broder Jéröme.
Befolkningen, som hittills varit splittrad och ofta lefvat i grannfiendskap, blef nu
lyckliggjord med alla den nya tidens uppfinningar, med Gode Napoleon, indelning i
departement, märämbeten, franskt mynt — ja t. o. m. franskt språk for offentliga
påbud. Men beroendet af Frankrike, Napoleons personliga ingripande och den late
och lättsinnige Jérömes
karaktär omöjliggjorde
en uppblomstring.
Hofvet i Kassel blef en
samlingsplats för
dag-drifvare,slösare och
goddagspiltar. Den
schweiziske historieskrifvaren
Johannes von Muller
mottog med glädje
ledningen af den offentliga
undervisningen men
kom snart underfund
med hvilken sorglig roll
han spelade och dog
redan 1809 förstämd och
nedtryckt. Allt gick
baklänges; den otillräckliga
sold, som bestods
arméen, vållade på våren
1809 ett allvarsamt my-
teri, och det växande
föraktet för regeringen
ledde till ett uppror af
friherre von Dörnberg.
På vissa praktiska
områden utfördes däremot
ett förtjenstfullt arbete;
sa anlades exempelvis
vägar.
På det hela taget
visade Rhenförbundssta-terna en oerhördt svag
nationalkänsla. I början
släcktes den rent af i
glansen af Napoleons
världsvälde. Men
småningom började man
känna tyngden af detta
och insåg, huru det for
sina egna ändamål utsög
folkets krafter. Sa
uppstod en längtan efter befrielse, och begäret efter frihet kom fiendskapen mot den
corsicanske tyrannen att stegras. Men Rhenförbundsfurstarne voro alltför beroende
och alltför svaga för att kunna hjälpa sig själfva. Räddningen kunde blott komma
utifrån, genom uppkomsten af en ny, nationell, själfmedveten anda. Och en sådan
växte fram i Preussen.
Napoleon hade misshandlat Preussen till blods, måhända med snillets aning,
att just Fredrik den Stores stat skulle bringa honom på fall. Preussen hade
förlorat hälften af sitt område, det var fruktansvärdt utsuget under ett långvarigt krig,
tryckt till marken af odrägliga krigsgärder och pålagor, det var utan här och utan
vapen, dess flesta fästningar eröfrade. I sitt inre var det hotadt af franska
besättningar, i ryggen af hertigdömet Warschau, och af sitt läge vid hafvet kunde det ej
draga nytta på grund af kontinentalsystemet. Staten tycktes vara hemfallen åt ett
obotligt aftynande. Ja, Napoleon skall ju hafva tänkt sig dess fullständiga tillintetgörelse.
Hans främsta bräckjärn härvid var den krigsskatt han pålade och upprepade gånger
stegrade. Vid dess indrifvande tillät sig den franske intendenten i Berlin, Daru, alla
möjliga medel för att öka bördornas tyngd och rent otroliga öfvergrepp enligt den
grundsats, att beräkningssättet ej vore aritmetikens utan politikens sak.
Genom öfverenskommelsen i Paris den 8 september 1808 nedsatte Napoleon slutligen
sina fordringar från 154 millioner francs till 140, men på samma gång begränsade han
Heinrich Friedrich Karl,
riks-friherre vom und zum Stein.
Teckning af Schnorr von Carolsfeld.
Världshistoria V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
