Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
624 J. VON PFLUGK-HARTTUNG, REVOLUTIONEN OCH KEJSARDÖMET.
af utrikespolitiken, hvars ledning han först anförtrott åt sin ungdomsvän, polacken furst
Gzartoryski. Denne var det, som först gaf uttryck åt panslavismen; hans önskningar
gingo ut på förening af alla slaviska folk, Polens återställande och Rysslands
förstoring på Turkiets bekostnad. I dessa syften inleddes underhandlingar med
Napoleon, men denne var ej benägen för en alltför stor utvidgning af tsarens välde.
Detta verkade förstämning i Petersburg. Under tiden befann sig Ryssland, sedan
1806, i krig med Porten och nödgade den 1812 till freden i Bukarest, i hvilken
Rysslands gräns framsköts till Prut.
Å andra sidan hoppades polackarne af Napoleon sin befrielse. Men for honom
var Polen blott en pjäs i det politiska schackspelet, medan Alexander blef orolig för
sina västliga landskap. Detta ledde i januari 1810 till en uppgörelse mellan de bagge
härskarne, enligt hvilken ett konungarike Polen aldrig skulle återupprättas.
Härigenom fick vänskapen nytt lif, Napoleon friade till och med till storfurstinnan Anna,
tsarens syster. Då han stötte på svårigheter, förmälde han sig kort efteråt med en
dotter till kejsar Frans af Österrike. Detta var en förbindelse, som kom det
franskryska förbundet att försvagas. För att slå Napoleon ur brädet hos polackarne lät
Alexander 1811 föreslå dem upprättandet af konungariket under förutsättning, att han
själf blefve dess konung. Naturligtvis kom detta till Napoleons kännedom, och något
sådant var han icke hågad att medgifva. Till alla dessa slitningar kom, att
kontinentalsystemet hvilade tungt på Ryssland utan att bringa det några fördelar; dess
handel afstannade, och kursen på dess papper föll. Medan alltså Ryssland önskade
blifva kvitt fastlandsspärrningen, ville Napoleon ytterligare skärpa den, och det var
egentligen därför han nu införlifvade tyska Nordsjökusten och Lubeck med sitt rike.
Sålunda ryckte han allt närmare Ryssland. Bland dem, som beröfvats sina
besittningar, befann sig ock hertigen af Oldenburg, en frände till tsaren. Alexander besvärade
sig öfver Napoleons åtgärd. Han lät också neutrala fartyg inlöpa i ryska hamnar,
till och med om de förde engelska varor, hvaremot ,på vissa franska produkter lades
en tull, som skulle försvåra deras införande. Framställningar från bägge hållen
af-gåfvos i alltmer retad ton, man förstärkte gränsfästningarne, och den ene förebrådde
den andre, att han ville framkalla krig.
I själfva verket var en väpnad uppgörelse mellan Ryssland och Frankrike den
naturliga följden af Napoleons eröfringspolitik. För två stormakter gafs det ej plats
i corsicanens världsrike. Mer och mer bemäktigade sig tanken på krig hans själ.
Å andra sidan lefde Alexander sedan sommaren 1810 i den öfvertygelsen, att det
skulle komma, måste komma till en brytning mellan honom och hans bundsförvant.
Fullt medvetet gick han den till mötes. På våren 1811 var han nästan hågad att
själf angripa. För att göra kriget populärt ersatte han Speranskij med en man af
gammalrysk läggning. Hela hans väsen började förändras, han fick en dragning
åt mystiken, och han blef bibeltroende. Napoleon blef för honom det vilddjur, som
han kanske af försynen blifvit utsedd att krossa.
På ömse håll sökte man stöd. I Berlin liksom i Wien hatade man tyrannen;
men denne visste att göra Preussens läge sa förtvifladt, att ingenting annat återstod
an fullständig underkastelse. Den 24 februari afslöt Preussen med Frankrike ett
anfalls- och försvarsförbund, som tillförsäkrade den kejserliga hären fritt
genomtåg och förplägning samt ställde en kår om 20,000 man till Napoleons förfogande.
Vägen till Ryssland låg öppen. Något bättre gick det Österrike; det måste lofva
30,000 man, men dessa skulle bilda en särskild sydkår. I hemlighet förblefvo bägge
makterna i förbindelse med tsaren, som för öfrigt ej arbetat oskickligt på andra håll.
Särskildt mån var han att vinna Sverige, och man kom honom här till mötes på
halfva vägen; hela hans inhemska armé stod därmed till hans förfogande.
Från alla sidor rörde sig Mellaneuropas härmassor mot öster. Napoleon lemnade
Paris och höll i Dresden ett slags glänsande riksdag, där han samlat kring sig
Rhenförbundsfurstarne, Preussens konung och Österrikes kejsare. Praktfulla fester
höllos. På teatern uppfördes ett soltempel med inskriften: »Mindre stor och
glänsande an Han ar solen». Napoleon tycktes stå på höjdpunkten af sin lycka. Han
var älskvärd, och man tog ett rörande farväl.
Med förutseende hade kejsaren sedan början af ar 1811 träffat sina förberedelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
