Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEFRIELSEKRIGEN (1813—1814).
631
General York talar till Preussens
ständer den 5 februari 1813.
Malning af O. Brausewetter. Med
tillstånd af fotografiska sällskapet i Berlin.
och öfverallt väckte den jubel. Den 2 april grep äfven Eugen till offensiven för att
återtaga Berlin men blef efter häftiga strider tillbakalrängd till Magdeburg.
Wittgenstein lade Elbe bakom sig och trädde i förbindelse med Blucher, som måste göra
halt vid Mulde. Långsamt närmade sig Kutuzov med 32,000 man men afled i
Bunzlau, hvarpå först Wittgenstein, sedan Barclay erhöll öfverbefälet. Betänkliga
underrättelser ingingo nu om Napoleons anryckande; den dyrbara tid, hvarunder
man med öfverlägsen styrka kunnat kasta sig öfver Eugen, var försummad. Med
oro motsågo de preussiske anförarne framtiden.
Fransmännens kejsare hade vid nedre Main samlat en stor här, som den 15 april
började sätta sig i rörelse, medan från söder en italiensk kår kom till hans hjälp.
Elbearmeen inberäknad uppgick hans härsmakt till 200,000 man; af dessa hade han
145,000 omedelbart till hands, och mot dem kunde de förbundne uppställa högst
80,000. Nära Leipzig, vid Gross-Görschen, stod den 2 maj en oerhördt förbittrad
strid, som Napoleon vann, men som kostade honom 18,000 krigare. Under
förföljandet led han ytterligare förluster, och han nådde Elbe med en armé som
minskats med 35,000 man, hvilket belyser den dåliga anda, som rådde i hans här.
Först den 11 besatte han Dresden-Neustadt.
För de förbundne medförde det i och för sig ärofulla nederlaget den verkan, att
motsatserna mellan preussare och ryssar trädde i dagen och förbundet i det när
måste föll sönder. Preussarne fogade sig emellertid till sist och intogo tillsammans
med ryssarne en ställning vid Bautzen, åter under Wittgensteins öfverbefäl. Här
utkämpades den 20 och 21 maj mot Napoleons öfvermakt en två dagars strid, som —
äfven den — trots preussarnes tapperhet blef ett nederlag. Under strid drogo sig de
besegrade långsamt tillbaka inemot Österrikes gräns. Ej heller striden vid Bautzen
ledde till ett afgörande, Napoleons fiender hade visat en oväntad motståndskraft, medan
hans egna trupper voro trötta på kriget och i massor fyllde lasaretten. Oudinot, som
opererade i norr och skulle besätta Berlin, blef vid Luckau af den preussiske
generalen Bulow tillbakaslagen med stor förlust, och i den franska armeens rygg rörde
sig företagsamma friskaror. Allt detta förmådde kejsaren att den 4 juni ingå ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
