Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
638
J. VON PFLUGK-HARTTUNG-, REVOLUTIONEN OCH KEJSARDÖMET.
hufvudslyrka stod i söder, Bliicher i norr, och mellan dem skulle de väntade 100,000
friska trupperna rycka in. Tidigt den 18 oktober framryckte Schwarzenbergs här på
tre kolonner. Vid Probslheida böljade kampen, fram och tillbaka, men under
fruktansvärd blodsutgjutelse lyckades fransmännen behålla ställningen. Men när på
eftermiddagen först Bennigsen, sedan kronprinsen inträffade, måste de fiender, som stodo
gentemot dem, efter hjältemodigt motstånd vika; vid detta tillfälle gingo sachsarne
och wurttemjbergarne öfver till de förbundne. Med sitt garde återeröfrade Napoleon
det brinnande Paunsdorf, men slutligen såg sig äfven han lillbakalrängd .af
öfvermakten. Nyckeln till ställningen, byn Schönefeld, försvarades af Marmont med orubblig
fasthet till nattens inbrott. Tiotusen man lågo här döda eller sårade. På
fransmännens yttersta vänstra flygel framträngde preussarne ända till Leipzig,till Halle-porten.
Till slut dånade 1,500 kanoner, luften var förmörkad af rök och damm, och
människorna voro på grund af larmet och upphetsningen känslolösa och liksom från
sina sinnen. På hvardera sidan hade man förlorat 25,000 man, och dock hade man
ej nått ett afgörande. De förbundne voro därför beredda på en fortsättning af
»folkslaklningen»; Bliicher ensam hade den riktiga uppfattningen, att segern var
vunnen och att det nu gällde att afskära fiendens återtågslinie. Han lät därför York
marschera till Merseburg.
Vid vaktelden tillbragte fransmännens kejsare natten. Hans ställning var ohållbar;
i dyster stämning gaf han order om återtåg och sjönk i sömn. Hären drog mot
Leipzig, tågade genom dess trånga gator och öfver den enda bron vid Lindenau.
Förvirringen ökades, och slutligen gick allt vind för våg. En del af trupperna hade
fått befallning alt sa länge som möjligt försvara de ytlre stadsdelarne. Då det
dagades den 19, sågo de förbundne, att slagfältet var öfvergifvet och alt segern var
vunnen. Under jubel gick det nu mot Leipzig. Men om dess besittning uppflammade
ännu en häftig, på sina ställen timslång-strid. Plötsligt sprang Ranslädtbron i luften.*
De fransmän, som stredo på östra sidan af Pleisse, voro nu afskurna; somliga
sträckle vapen, andra sökle forisätta kampen. Ännu rasade striden, då vid
middags-liden kejsar Alexander och konung Fredrik Wilhelm under befolkningens jubel höllo
sill intåg l staden. Jublet gaf eko i alla land, ty del stora företaget hade krönts
med framgång, tyrannen var krossad. Men segern hade koslal 120,000 människor
lifvel, och 20,000 lågo sjuka i Leipzig.
Napoleons läge var hopplösl. Hans återtåg, som liknade en flykl, forlgick genom
hela Tyskland. Om ell krafligl förföljande salts i gång, skulle Iroligen hela hans
här lillintetgjorts; nu skedde del ej, och den slagne undkom. Blolt en allvarsam
fara hotade. Bayrarne hade affallit från Napoleon, och den bayerske generalen
Wrede sökle stänga vägen för honom i traklen af Hanau. Men genom en käck slrid
kaslades han al sidan. Den 2 november öfvergick kejsaren Rhen vid Mainz; då
hade han ännu omkring sig 80,000 man, af hvilka visserligen snarl eflerål 30,000
afledo i lyfus.
Inom ell ar hade två härar, hvardera räknande en half million krigare, blifvit
förstörda.
Höstfälllågel var inlet mäslerslycke af napoleonsk krigföring. Mäslaren i
drabbningens konst förde mot de förbundne i fält en armé ungefär lika stark som deras
men dukade fullkomligt under. Val voro hans soldaler lill slor del af relalivl ringa
värde, och på Rhenförbundels Irupper kunde han icke lila, men hufvudorsaken lill
olyckan låg hos honom själf. Han hade ännu kvar sill gamla snille, men borta voro
handlingskraften och den aldrig svikande säkerhelen alt lyckas. I slällel för all
kämpa mot en fiende, lills han lillinlelgjorl honom, förnölle han sin kraft med
onyltiga rörelser. Slralegien i del hela var ojämförligl underlägsen den lakliska
ledningen af en enskild drabbning. Del hela gifver inlryck af en person med svaga
nerver, hvilken under ell ögonblicks uppjagad slämning rycker upp sig for alt eflerål
utmallad sjunka lillsamman. Sa länge han var del förkroppsligade ullryckel för
lidens anda, gjorde ödet honom oemotslåndlig; nu slred denna anda mol honom,
och Napoleon lyckles vara brulen.
Tyskland var fritt anda till Rhen. Dess furslar ålervände lill sina hufvudsläder;
blolt några fäslningar befunno sig ännu i fiendens händer. Ur militärisk synpunkl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
