Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NAPOLEON BONAPARTE.
649
Napoleon inskeppar sig
på »Northumberland».
Kopparstick af Bovinet
efter en teckning af Baugean.
en Albuquerque; han ar Machiavellis »furste». Sålunda framträder den mest
utpräglade representanten för den franska anden i vida högre grad som italienare —
särskildt som corsican — an som fransman. Han har också aldrig lärt sig franska
riktigt.
Den mest omedelbara yttringen af hans själfviskhet består i väldig skaparlust i
förening med härsklystnad och i en brinnande törst efter makt, som drifver honom
framåt — till Moskva och S:t Helena. Redan som yngling sträfvade han efter makt
och ära. Sa länge han ej i det yttre kunde förverkliga sitt begär, gjorde han det i
fantasien. Men knappt kunde han handla, förrän det blef honom klart, att han blott
skulle kunna sluta på ett af två sätt: som innehafvare af den högsta tänkbara ställning
eller på schavotten. Innan han uppnått 25 ar, blef han brigadgeneral, vid 26 års
ålder blef han öfvergeneral, vid 30 förste konsul, vid 35 fransmännens kejsare —
hvarefter han snart utvecklade sig till världens behärskare. En sa beskaffad natur
går sin väg ensam fram. Redan vid krigsskolan i Brienne var gossen sluten och
betraktades som ett otillgängligt original. Klokheten bjöd honom emellertid att göra
sig till herre öfver sina våldsamma instinkter. Ännu som konsul saknade han
kännedom om förvaltningsgöromål och andra ärenden. ,Han fördrog därför utredningar,
till och med motsägelser. Men sa snart han kände sig fast i sadeln, var han sig själf
nog och rådfrågade ej vidare någon. De fyra första åren omgaf han sig med de
dugligaste fackmän, sedan voro medarbetare värdelösa för honom, ty han behöfde
blott kammartjenarenaturer eller sådana, som spelade rollen af dylika. Man fick blott
veta den mäktiges vilja och böjde sig för honom som för ödet. Han afskilde sig från
andra och höll hvarje förtrolighet på afstånd, jämförde sig med Alexander och Karl
den Store, med hvilka han kände sig besläktad, och lefde sig in i tro på sin
gudalikhet. En gång yttrade han: »Jag ar icke som andra människor; moralens och
konvenansens lagar kunna icke vara gjorda för mig.» Han stod alltså på andra sidan om
godt och ondt. Han ansåg, att mänskligheten var till blott för att lyda och tjena honom;
Världshistoria V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
