Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
Inledning. Harald Hjärne
- Tvifvelsmål om kulturkrafternas politiska betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING.
sådana motsatser och motsägelser, som framträdt allt skarpare under de
omhvälfningar, som vi genomlefva. Framför allt har denna spänning yppat sig i
statslif-vets förhållanden till andra kulturintressen. De inre och internationella konflikter,
som därigenom uppstått, hafva framkallat olika historiska uppfattningar, som dock
i det hela taget företett vissa gemensamma, nästan traditionella drag. För
närvarande synes denna tradition, om man så får uttrycka sig, hafva förlorat mycket af
sin säkerhet och dragningskraft. Många af de kulturintressen, som man hittills vant
sig att tillskrifva en öfvervägande betydelse, hafva röjt vissa sidor af oväntad och
till en del försvagande innebörd, och andra, som varit öfverskyggade af de förra,
hafva plötsligt uppenbarat sig såsom bestämmande för ett öfverraskande
händelseförlopp. I stället för så godt som fixerade åskådningar framtränga numera äfven
inom detta område nya problem och tvifvelsmål, som ej så snart torde finna någon
tillfredsställande lösning.
Med rätta har man ansett det vara kännetecknande för den moderna staten, att
dess verksamhet, oberoende af den ena eller andra statsformen, utvidgat sig mer
och mer utöfver sina äldre uppgifter för rättsskydd inåt och försvar utåt.
»Kulturstaten», som åtager sig att äfven positivt främja folkets förkofran inom
undervisningens och bildningens, vetenskapens och konstens, fattigvårdens, hälsovårdens och
öfver hufvud den allmänna välfärdens områden, leder visserligen sina anor tillbaka
ända till brytningen med kyrkoväldet, men har först under det nittonde århundradet
tillkämpat sig ett allmänt erkännande oaktadt det motstånd, som i särskilda fall
kunnat mer eller mindre kraftigt göra sig gällande och ändock blifvit undan för
undan öfvervunnet. Sålunda har man kommit att tänka sig den politiska
utvecklingens makttäflan såsom en täflan emellan »kulturstater», som alltid måste taga
hänsyn till den för dem alla gemensamma kulturen äfven i sina skarpaste
konflikter.
Men förutom kulturens befrämjande genom statens ingripande är det äfven en
annan sak, som måste tagas i betraktande därvid. Vare sig statens uppgift fattas
såsom väsentligen riktad på maktutveckling eller ej, kan det icke bestridas, att
staten alltid, till skillnad från andra krafter inom samhällslifvet, måste vara ytterst
hänvisad till att utöfva sin verksamhet genom tvång och att för detta ändamål
anlita särskilda hjälpmedel och redskap. Däraf följer, att en utsträckning af
statsuppgifterna till allt flere områden kräfver en motsvarande utvidgning af skattetvånget
och ämbetsmyndigheten, alltså ett ytterligare betonande af statsmakten såsom sådan,
äfven där detta från början icke varit uttryckligen åsyftadt. Kulturstatens
utveckling har således i sin mån bidragit att förstärka statsmakten och att skärpa dess
målsmäns maktkänsla, som därigenom så mycket lättare låtit förmå sig att äfven i
andra afseenden gripa omkring sig. Därvid har den frågan ej kunnat undvikas,
huruvida statsmakten varit i stånd att med sina tillgängliga hjälpmedel underhålla,
organisera och öfvervaka den för de utsträckta uppgifterna nödvändiga
förvaltningsmekanismen. Missgreppen och öfverdrifterna, för så vidt som deras följder inverkat
på den politiska utvecklingen i dess helhet, förtjena utan tvifvel större
uppmärksamhet än den som hittills kommit dem till del.
Statsmaktens utvidgning har tillika ytterligare främjat sträfvanden att förskaffa
allt flere folkmedlemmar ökadt politiskt inflytande, medelbart genom valda ombud
eller omedelbart genom personligt deltagande i förvaltning och rättskipning. Man
har tänkt sig, att denna utsträckning af politiska rättigheter skulle dels fördjupa
medborgarnes känsla af ansvar inför statens kraf och sålunda gifva staten större
styrka inåt och utåt, dels och företrädesvis bereda dem tillfälle att skydda sina
särskilda intressen mot de styrande maktinnehafvarnes rättskränkningar och misstag.
I båda dessa afseenden har i synnerhet de representativa institutionernas
utbredning varit af stor betydelse och ofta blifvit så högt uppskattad, att den mer och
mer demokratiserade omflyttningen af de inre politiska maktförhållandena fått
utgöra den förnämsta af de bestämmande inflytelser, med hvilka den senaste tidens
historia haft att skaffa.
Därvid har man dock lemnat ur sikte åtskilliga med dessa författningsändringar
sammanhängande företeelser, som först i våra dagar framskymta under starkare be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
