Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
Inledning. Harald Hjärne
- Tvifvelsmål om kulturkrafternas politiska betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING.
sådan främmande att befatta sig gillande eller ogillande med den biologiska
rasläran, emedan de naturvetenskapliga undersökningar och metoder, som åberopas
till dess förmån, icke stå i något slags samband med den historiska bevisning, som
erfordras för att fastställa folkens verkliga gruppering och utveckling, företrädesvis
efter den gemensamma fysiska härkomstens kännemärken. Däremot är det
historiens sak att så vidt möjligt uppvisa de inflytelser, som tron på en sådan härkomst
och på dess betydelse i mångfaldiga afseenden utöfvat såväl hos olika folk i äldre
och nyare tider som inom vissa forskningsskolor och af dem påverkade
partiriktningar ända in i våra dagars konflikter. Denna åtskillnad emellan mer eller mindre
gängse åsikters sanningsvärde och deras anhangsvärfvande troskraft är det så mycket
angelägnare att betona, som historien med dess tillhjälp kan för sin egen del undgå
de abstrakta och oklara fiktionernas, den slagordsdyrkande mytologiens öfvervälde.
Om det tillräckligt skarpt framhålles, att historien endast har att göra med lefvande
och konkreta människor såsom verkliga personligheter, kunna sådana uttryck som
»rasanlag», »folklynnen», »klasskamp» och deras motsvarigheter inom mångahanda
områden utan att frammana spökbilder af fantastiska kollektivväsen hänvisas till
karakteristiker af föreställningskretsar, som vunnit insteg hos historiskt betydande
människor och inverkat på deras handlingssätt.
Sådana bestämmande föreställningskretsar med därtill anknutna fantasier och
känslor, som motsvara äldre tiders olika former af folktro och vidskepelse,
känneteckna i sina motsatser den moderna så rikt förgrenade och vidt kringspridda
kulturen. Hvad deras brytningar mot hvarandra, deras politiska och sociala inflytelser
haft att betyda för folkens jäktade arbetslif och framtidsdrömmar, för världskrig och
revolutioner, det måste numera påkalla vida större uppmärksamhet än förut. Det
dröjer dock säkerligen ännu länge, innan det blir möjligt att tydligare urskilja, hvilka
föreställningar hafva haft jämförelsevis mest att betyda såsom ledmotiv för
afgörande handlingar och tilldragelser, i hvilken ordning och i hvilka inbördes
förbindelser deras inverkningar hafva förvärfvat sin styrka. Ovissheten i detta afseende
beror äfven på ovissheten om den närmaste framtiden, som ännu synes kunna bjuda
nya öfverraskningar och därmed också öppna nya öfverraskande utsikter för
tillbakablickande jämförelser emellan de bestämmande föreställningarne i denna
växelverkan.
Om historien, som likväl själf såsom en gren af mänskligt kulturarbete ej kan
undgå att stå under dylika föreställningars och deras förändringars inflytande, gör
till sin förnämsta uppgift att oberoende af förutfattade meningar om deras värde
undersöka och afväga deras i verkligheten framträdande beskaffenhet och inbördes
förhållanden, då måste historien sträfva att så strängt som möjligt begränsa detta
inflytande till hvad som under gifna omständigheter är alldeles oundgängligt eller
minst hindersamt för fyllandet af en sådan uppgift. Äfven uppfattningen af
vetenskapens allmänna begrepp och af historiens plats och betydelse inom de särskilda
vetenskapernas system måste anses betingad af kulturutvecklingens och dess
omhvälfningars historiska sammanhang, men faller tillika inom filosofiens område,
inom den, så att säga, tidlösa vetenskap, som rned anspråk på absolut tillförlitlighet
vill fastställa hvad som skall gälla för sanning om tingens egentliga väsen.
Historikern kan hvarken som kulturmänniska eller som arbetare i sitt eget fack alldeles
frigöra sig från de filosofiska åsikter om hans vetenskap, som göra sig gällande i
hans egen tid. Men det är en stor skillnad emellan ofrivilliga inflytelser, som han
ej förmår undvika, ehuru han betraktar dem såsom principiellt främmande för den
uppgift han förelagt sig själf, och å andra sidan sådana förutsättningar, som han
medvetet erkänner såsom nödvändiga för sitt arbete. De förra vittna i den mån de
med rätta kunna uppvisas om personliga brister i begåfning och själfkritik. De
senare ådagalägga, äfven om de med berådt mod inskränkas till det minsta möjliga,
att historien såsom sådan aldrig, lika litet som någon annan vetenskap, kan
undvara hvarje slags samband med filosofiska begrepp, aldrig kan nöja sig uteslutande
med att för sin del afstå från all rätt till lofprisande eller ogillande omdömen och
från alla anspråk på mer än relativ trovärdighet. Åtminstone måste afhållsamheten
i båda dessa afseenden förbindas med den underförstådda förutsättningen, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
