Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Unionens yttre och inre befästande. - 8. Västerns bebyggande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hand i hand med det industriella uppsvinget gick städernas tillväxt. New York,
som nu öfverflyglade Philadelphia, uppnådde 1816 det första och 1830 det andra
hundra-tusendet, kväkarstaden kom 1820 fram till 108,000 och 1830 till 167,000 invånare,
under det att Baltimore 1820 räknade 63,000, 1830 80,000, Boston 1820 43,000 och
1830 61,000 invånare. Stadsinvånarne utgjorde 1830 ungefär en fjortondedel af hela
befolkningen.
Af ett folk, som var fullt upptaget med att öppna de materiella hjälpkällorna i
ett vidsträckt och glest bebodt landområde och som samtidigt måste splittra sina
krafter på utformandet af sina inrättningar inomlands och på krig med utlandet,
kunde man ej vänta någon betydande andlig utveckling. Liksom i gamla dagar
tog religionen ännu hufvudintresset. Det är betecknande, att upplysningsandan nu
äfven fick insteg i Nya England och där gaf upphof åt en liberal riktning,
unita-rismen, som omfattades af de socialt inflytelserikaste och intellektuellt högst
utvecklade. I den genom unitarismen danade atmosfären af fritt och ädelt tänkande
uppväxte de framstående vetenskapsmän och skalder, som i nästa generation skulle
blifva Nya Englands ära.
Under den första tredjedelen af det nittonde århundradet voro de mellersta
staterna, framför allt New York, medelpunkten för Amerikas andliga lif. Med diktaren
Bryant, humoristen Washington Irving samt indianstridernas och den amerikanska
naturens skildrare Fenimore Cooper börjar den amerikanska litteraturen att vinna
en själfständig betydelse.
Den här behandlade epoken var en begynnelsernas tid. Ännu voro amerikanerna
en liten nation, men deras Oafhängighet från Europa var betryggad, deras ledande
ställning i den Nya världen erkänd. Obekymrade om utlandet kunde de nu taga
itu med landets inre utveckling och tillgodogörandet af dess hjälpkällor.
8. Västerns bebyggande.
Amerikanernas största världshistoriska bragd under det adertonde århundradet
var grundandet af en demokratisk fristat på federativ grundval, deras världshistoriska
storverk i det nittonde var kontinentens öppnande och bebyggande.
Förenta staternas territorium gick ursprungligen icke längre än till Mississippi
och omfattade föga mer än en fjärdedel af unionens nuvarande område. Genom
Louisianaköpet (1803) blef detta område mer än fördubbladt, därpå kom köpet af
Florida (1819), annekteringen af Texas (1845), öfverenskommelsen med Storbritannien
1846, genom hvilken Oregon-området mellan den 42 och 49 breddgraden tillföll
Förenta staterna, och slutligen 1848 en ny betydande utvidgning genom de i mexikanska
kriget gjorda eröfringarne, som omfattade Kalifornien, Nevada, Utah, Nya Mekiko
och Arizona. Slutligen förvärfvades ett nytt mindre stycke af Mexiko genom det så
kallade Gadsden purchase af år 1853.
Sedan dessa oerhörda vidder vunnits åt unionen, återstod det oändligt mycket
svårare och ärofullare arbetet att vinna dem åt odlingen.
Amerikas historia är en oafbruten vandring åt väster; beständigt framskjutes
gränsen, beständigt rycker bosättningen djupare in i kontinentens inre. Utan tvifvel
har äfventyrslusten haft sin stora andel häri. Huru många våghalsar har icke Europa
skickat öfver Oceanen, och äfven i kolonierna uppväxte oafbrutet män, hvilka funno
utrymmet vid kusten för trångt och som därför längtade ut till vildmarkens obundna
lif. Men för massutflyttningarne hafva dock väsentligen ekonomiska grunder varit
bestämmande. Det billiga och fruktbara landet i den rika Mississippidalen lockade
oemotståndligt farmarne bort från kustlandet. Liksom invånarne i en stor stad afyttra
sin i centrum belägna fastighet för att i periferien söka bättre luft och billigare grund,
så hafva äfven i Amerika tusenden år ut, år in öfvergifvit den gamla torfvan för att
söka sig ett nytt hem i det billiga och jungfruliga landet i fjärran Västern.
Denna rörelse skulle för visso icke hafva varit möjlig utan den egendomlighet hos
den amerikanske farmaren, om hvilken det, visserligen med någon öfverdrift, blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
