Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Frihet och slafveri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIHET OCH SLAFVERI. 51
I några stater, såsom Virginia, hade den engelska högkyrkan, som efter
revolutionen afkläddes sin egenskap af statskyrka, varit ett stöd för det engelska öfverväldet,
lojal och monarkistisk, i Nya Englands stater gällde kongregationalismen, den
offentligt erkända kyrkan, som bärare af aristokratiska idéer. Men framför allt är det
jämlikhetens grundsats, som föranledt statskyrkornas afskaffande. På grund af den
mängd sekter, som fanns i Amerika, var det omöjligt att gifva dem alla offentligt
understöd ; därför blef det på en gång en nödvändig och en rättvis sak att fråntaga
dem alla statsunderstöd. Denna åtgärd främjades äfven af den vid slutet af det
adertonde och början af det nittonde århundradet inflytelserika individualistiska
uppfattningen, som i staten såg ett nödvändigt ondt och sökte så mycket som
möjligt inskränka dess verksamhet, och äfvenså af föredömet från Rhode Island och
Pennsylvania, där skilsmässan redan var genomförd och visat sina verkningar.
Skilsmässan mellan kyrka och stat genomfördes i de flesta staterna efter revolutionen, i
Connecticut 1818 och till sist, icke utan häftigt motstånd, i Massachusetts 1833.
Sedan dess är det gällande lag i alla staterna - ty alla de nybildade hafva följt de
äldres exempel – att intet religionssamfund får på något sätt understödjas med
offentliga medel och att ingen kan tvingas att lemna bidrag till ett religionssamfund;
däremot hafva bekännelserna oinskränkt frihet att organisera sig hvar efter sina
grundsatser, att tillsätta sina andlige och att förvalta sin egendom. Det är allmänt
erkändt, att följderna af denna anordning varit lika välsignelsebringande för kyrka
och stat. Oafsedt några undantag blef unionen besparad Europas bittra
religionsstrider, och kyrkosamfunden kunde fritt utveckla sig, ostörda af staternas inblandning.
Medan demokratiens tilltagande inflytande i de särskilda staterna gjorde sig gällande
i lagstiftningen, särskildt i författningsändringar, visade det sig inom förbundet
hufvudsakligen i förändring af de politiska metoderna. Uppfattningen, att hvar och en är
kompetent till hvarje ämbete, ej mindre än specialutbildningens underskattande, som hade
sin grund i det primitiva samhällstillståndet såväl som i kolonistens själfförtroende
och optimism, ledde till den konsekvens, att ämbetena borde komma så många som
möjligt till godo och därför så kort tid som möjligt stanna i innehafvarens hand.
Å andra sidan bröt sig den öfvertygelsen fram i några stater, såsom i New York
och Pennsylvania, att fördelningen af ämbetena tillkomme det för tillfället härskande
politiska partiet, och denna åskådning fick sedan 1829 den mest omfattande
tillämpning äfven i förbundsförvaltningen. Sedan 1829 bildades åter politiska partier,
»demokraterna», som voro Jacksons anhängare, och deras motståndare »whigs». De
förre voro emot skyddstullar och emot en utsträckning af förbundets verksamhet, de
senare vänner af skyddstullar och centralisation. Båda partierna utbredde sig öfver
hela landet, dock hade demokraterna sitt bästa stöd i Södern, whigs i Nya England.
Hvarje ombyte af partimajoritet medförde sedan ombyte af en stor del ämbetsmän.
Följderna häraf visade sig i alla afseenden fördärfliga. Då det vid utnämningen ej
blef fråga om dugligheten utan om partimeriter, blefvo ämbetena ofta illa eller rent
af oärligt förvaltade; många egnade sig åt politiken endast som en genväg till ämbeten,
och den politiska partistriden kunde därigenom urarta till en strid om ämbetena.
De politiska partierna utvecklades till storartade organisationer, som lofvade sina
framgångsrika medarbetare ämbeten och värdigheter i segerpris; under skenbart
häfdande af folksuveräniteten förstodo partiledarne, the bosses, att förskaffa sig
bestämmande inflytande på tillsättandet af stadens, statens och unionens tjenster
och uppstod den beryktade »partimaskinen», som utöfvat så olyckliga verkningar på
Förenta staternas politiska lif.
Nationens växande demokratisering förde naturligtvis med sig, att populära
åskådningar fingo allt större inflytande på politikens gång. De statsmän, som ledt
landets öden före 1829, hade varit kunskapsrika män, som skolats genom långvariga
erfarenheter i Gamla världen, innan de tillträdt sina ämbeten. President Jackson
däremot var en äkta typ för en genomsnittsamerikan från Västern, som tack
vare sitt goda naturliga förstånd och trots sin brist på djupare insikt i tingens
väsen trodde sig i stånd att förstå allt och sköta allt. Redan nu framträdde folkets, framför
allt landtbefolkningens, djupt rotade misstro mot penningmakten, som sedan
oupphörligt dykt upp igen under växlande former. Vid denna tid riktade sig rörelsen mot den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
